Gemenskap, tålamod, relationer – och en del detektivarbete. Det är några av de teman som framträder tydligast när Peter Wildenius berättar om hur det är att jobba som fysioterapeut i hemsjukvården i Falkenbergs kommun.

Peter Wildenius bor i Halmstad men har jobbat i Falkenberg kommuns hemsjukvård sedan år 2018.

Det började för Peter Wildenius som det gör för många andra blivande fysioterapeuter – det var genom sitt idrottsintresse, eller mer exakt en idrottsskada i tonåren, som Peter först fick upp ögonen för fysioterapi och sjukgymnastik. När det några år senare var dags för studier i Lund var Peter övertygad om att det var just idrottsskador även han skulle jobba med som färdig fysioterapeut. Under utbildningens gång började han dock inse att fysioterapeuter kan arbeta med så mycket mer än bara idrottare och deras skador.

– Jag tror det är ganska vanligt att blivande fysioterapeuter tänker att de vill jobba med idrott, för det är det man har bäst koll på i början. Sedan vidgas ens vyer när man pluggar och ganska många börjar känna att nä, hjälpa idrottare med deras skador kan någon annan göra. Det finns ju så många andra områden där man kan göra nytta.

Fysioterapi i kommunen – ett detektivarbete

Fysioterapeuter kan arbeta inom många olika slags verksamheter med varierande inriktningar. Peter Wildenius har hunnit jobba på en rad olika arbetsplatser runt om i västra Sverige sedan han blev färdig med sin utbildning, och har därför hunnit skapa sig en ganska tydlig bild av vad som utmärker sig när man är fysioterapeut i just en kommun.

– Fysioterapi för oss inom kommunens hemsjukvård är på sätt och vis mer indirekt än exempelvis fysioterapi på ett sjukhus. Visst jobbar vi också mycket med själva patienterna, men vi arbetar dessutom en hel del runtomkring dem med att samla in information, kartlägga, utreda och prata med andra professioner som också är i kontakt med patienten. Sedan balanserar vi ihop allt det till en bedömning om vilka insatser som behövs för patienten i fråga.

– En missuppfattning man ibland stöter på är att vi som är fysioterapeuter inom kommunen mest delar ut hjälpmedel. Att vi kör ut rullatorer till folk och hoppas att det går bra sedan, typ. Och det stämmer ju inte, säger Peter och skrattar.

Han fortsätter sedan:

– Jag brukar beskriva det vi gör som detektivarbete, för det är ofta vad det känns som. Men i positiv bemärkelse! Vi i hemsjukvården har väldigt många olika kontaktytor kring varje patient som vi ska pussla ihop till en helhet. På ett sjukhus eller en vårdcentral är arbetet ofta lite mer inrutat och koncentrerat till de övningar man gör med patienten när de kommer till mottagningen – det blir väldigt ”hands-on” men också lite mer tekniskt och opersonligt.

Arbetet i hemmiljö gör behoven tydliga

En viktig anledning till skillnaderna är enligt Peter just det att man i kommunens hemsjukvård alltid befinner sig i patientens hem när man träffas. I hemmiljön blir det tydligt vilka önskningar patienten har om sin rehabilitering för att kunna leva sitt liv så som de vill. Men det blir också tydligt vilka förutsättningar och utmaningar som finns för att patienten faktiskt ska kunna klara av att exempelvis ta en promenad runt kvarteret eller kunna resa sig ur sängen själv.

– För oss handlar det mycket om att ta ett helhetsgrepp om hela personen. Även diagnoser som kan tyckas enkla att arbeta med kan bli utmaningar eftersom alla patienter har så olika grundförutsättningar. Patienter har olika mycket motivation, olika mål, olika mycket smärttolerans, olika kognitiv funktion, olika utformade bostäder, och så vidare. Allt sådant måste vi ta hänsyn till i vårt detektivarbete för att kunna göra rehabiliteringen så bra som möjligt för just den personen.

Längre processer kräver goda relationer med patienterna                            

I hemsjukvården träffar fysioterapeuterna människor i alla åldrar med varierande sjukdomar och skador. Peter beskriver att när han som fysioterapeut kommer in i bilden så har han och patienten ofta en lång process framför sig för att åstadkomma en förbättring efter en skada eller sjukdom. Med äldre patienter kan det också ibland handla om att bromsa in en försämring.

– Ofta uppfattas vi fysioterapeuter ändå som en positiv aktör i patienternas liv, även om de befinner sig i ett tufft läge. Vi är ju inte några som bara kommer och tar status på vad som är dåligt eller vad som inte funkar, utan vi försöker se vad vi kan göra något med. Fysioterapeuter pratar inte sjukdom eller skada, utan om vägen framåt. Vår hjälp är ofta väldigt uppskattad, och det är väldigt roligt.

Peter reflekterar över att det är ganska sällan han får uppleva några omvälvande förändringar i patienternas tillstånd från en dag till en annan, men konstaterar också att det kanske är just det som är den största charmen med jobbet.

– Att bygga en långvarig och tillitsfull relation mellan oss fysioterapeuter och patienterna blir så otroligt viktigt för att vi ska kunna göra vårt jobb. Om patienten säger nej kan vi ju inte göra något alls, så allt hänger ju på att vi kan bygga upp ett förtroende för varandra och sedan jobba åt samma håll under en ganska lång tid framåt. Vi måste få patienterna att lita på att vi kan ta dem till sitt mål, även om övningar eller hjälpmedel kan kännas krångliga eller onödiga till en början, förklarar Peter.

Lagkänsla i en omväxlande arbetsvardag

Hemsjukvården i Falkenberg arbetar i tvärprofessionella team som jobbar mot olika områden, både uppdelat utifrån kommunens geografi och vilka av kommunens andra verksamheter de arbetar mot. Utöver fysioterapeuter består teamen ofta av arbetsterapeuter, sjuksköterskor, undersköterskor och assistenter.

Peter beskriver hur en arbetsdag brukar börja med att de samlas i teamen och tillsammans går igenom de ärenden de har fått in eller har inplanerade under dagen. Det kan vara alltifrån akuta hembesök eller planerade uppföljningsärenden, till administrativt jobb inne på kontoret då man exempelvis beställer hjälpmedel eller förbereder ett träningsprogram.

– Det finns inget sådant som en vanlig dag, utan alla dagar är väldigt olika. Vissa dagar är vi ute och åker hela tiden på hembesök, och vissa dagar sitter vi mer på kontoret och arbetar därifrån. Ibland har kollegorna många ärenden som är bråttom att utföra och då rycker man in och hjälper till med det. Vi jobbar ju i en relativt liten kommun också och det är en fördel. Vi har korta kontaktvägar och informationen kommer lätt fram och tillbaka. Det är lätt att vara flexibel och hjälpas åt.

Under hela intervjun återkommer Peter till gemenskapen mellan alla som jobbar inom hemsjukvården. På frågan om vad som utmärker att arbeta i just Falkenbergs kommun så svarar Peter därför direkt att det är sammanhållningen i gruppen som han upplever som något utöver det vanliga.

– Vi har studenter och praktikanter som kommer hit till oss ibland, och de blir ofta förvånade över vilken bra grupp det är och vilken familjär stämning vi har. Vi har en väldigt stark lagkänsla, det är aldrig någon som säger nej till att hjälpa till eller att dela med sig av sin erfarenhet kring någon fråga. Det viktigaste för oss är alltid att vi kan fördjupa kunnandet i hela gruppen, och det är nog nyckeln till varför man väljer att stanna kvar hos oss, avslutar Peter.

Slut på intervjun, nu är det dags att åka ut på uppdrag!