Skip to main content

”Som fysioterapeut blir relationen till patienterna väldigt viktig”

  • Underliggande kategori: ROOT
  • Informationsägare: Socialförvaltningen
  • Kartzoom: 17
  • Protokollet förvaras hos: Förnamn Efternamn

Gemenskap, tålamod, relationer – och en del detektivarbete. Det är några av de teman som framträder tydligast när Peter Wildenius berättar om hur det är att jobba som fysioterapeut i hemsjukvården i Falkenbergs kommun.

Peter Wildenius bor i Halmstad men har jobbat i Falkenberg kommuns hemsjukvård sedan år 2018.

Det började för Peter Wildenius som det gör för många andra blivande fysioterapeuter – det var genom sitt idrottsintresse, eller mer exakt en idrottsskada i tonåren, som Peter först fick upp ögonen för fysioterapi och sjukgymnastik. När det några år senare var dags för studier i Lund var Peter övertygad om att det var just idrottsskador även han skulle jobba med som färdig fysioterapeut. Under utbildningens gång började han dock inse att fysioterapeuter kan arbeta med så mycket mer än bara idrottare och deras skador.

– Jag tror det är ganska vanligt att blivande fysioterapeuter tänker att de vill jobba med idrott, för det är det man har bäst koll på i början. Sedan vidgas ens vyer när man pluggar och ganska många börjar känna att nä, hjälpa idrottare med deras skador kan någon annan göra. Det finns ju så många andra områden där man kan göra nytta.

Fysioterapi i kommunen – ett detektivarbete

Fysioterapeuter kan arbeta inom många olika slags verksamheter med varierande inriktningar. Peter Wildenius har hunnit jobba på en rad olika arbetsplatser runt om i västra Sverige sedan han blev färdig med sin utbildning, och har därför hunnit skapa sig en ganska tydlig bild av vad som utmärker sig när man är fysioterapeut i just en kommun.

– Fysioterapi för oss inom kommunens hemsjukvård är på sätt och vis mer indirekt än exempelvis fysioterapi på ett sjukhus. Visst jobbar vi också mycket med själva patienterna, men vi arbetar dessutom en hel del runtomkring dem med att samla in information, kartlägga, utreda och prata med andra professioner som också är i kontakt med patienten. Sedan balanserar vi ihop allt det till en bedömning om vilka insatser som behövs för patienten i fråga.

– En missuppfattning man ibland stöter på är att vi som är fysioterapeuter inom kommunen mest delar ut hjälpmedel. Att vi kör ut rullatorer till folk och hoppas att det går bra sedan, typ. Och det stämmer ju inte, säger Peter och skrattar.

Han fortsätter sedan:

– Jag brukar beskriva det vi gör som detektivarbete, för det är ofta vad det känns som. Men i positiv bemärkelse! Vi i hemsjukvården har väldigt många olika kontaktytor kring varje patient som vi ska pussla ihop till en helhet. På ett sjukhus eller en vårdcentral är arbetet ofta lite mer inrutat och koncentrerat till de övningar man gör med patienten när de kommer till mottagningen – det blir väldigt ”hands-on” men också lite mer tekniskt och opersonligt.

Arbetet i hemmiljö gör behoven tydliga

En viktig anledning till skillnaderna är enligt Peter just det att man i kommunens hemsjukvård alltid befinner sig i patientens hem när man träffas. I hemmiljön blir det tydligt vilka önskningar patienten har om sin rehabilitering för att kunna leva sitt liv så som de vill. Men det blir också tydligt vilka förutsättningar och utmaningar som finns för att patienten faktiskt ska kunna klara av att exempelvis ta en promenad runt kvarteret eller kunna resa sig ur sängen själv.

– För oss handlar det mycket om att ta ett helhetsgrepp om hela personen. Även diagnoser som kan tyckas enkla att arbeta med kan bli utmaningar eftersom alla patienter har så olika grundförutsättningar. Patienter har olika mycket motivation, olika mål, olika mycket smärttolerans, olika kognitiv funktion, olika utformade bostäder, och så vidare. Allt sådant måste vi ta hänsyn till i vårt detektivarbete för att kunna göra rehabiliteringen så bra som möjligt för just den personen.

Längre processer kräver goda relationer med patienterna                            

I hemsjukvården träffar fysioterapeuterna människor i alla åldrar med varierande sjukdomar och skador. Peter beskriver att när han som fysioterapeut kommer in i bilden så har han och patienten ofta en lång process framför sig för att åstadkomma en förbättring efter en skada eller sjukdom. Med äldre patienter kan det också ibland handla om att bromsa in en försämring.

– Ofta uppfattas vi fysioterapeuter ändå som en positiv aktör i patienternas liv, även om de befinner sig i ett tufft läge. Vi är ju inte några som bara kommer och tar status på vad som är dåligt eller vad som inte funkar, utan vi försöker se vad vi kan göra något med. Fysioterapeuter pratar inte sjukdom eller skada, utan om vägen framåt. Vår hjälp är ofta väldigt uppskattad, och det är väldigt roligt.

Peter reflekterar över att det är ganska sällan han får uppleva några omvälvande förändringar i patienternas tillstånd från en dag till en annan, men konstaterar också att det kanske är just det som är den största charmen med jobbet.

– Att bygga en långvarig och tillitsfull relation mellan oss fysioterapeuter och patienterna blir så otroligt viktigt för att vi ska kunna göra vårt jobb. Om patienten säger nej kan vi ju inte göra något alls, så allt hänger ju på att vi kan bygga upp ett förtroende för varandra och sedan jobba åt samma håll under en ganska lång tid framåt. Vi måste få patienterna att lita på att vi kan ta dem till sitt mål, även om övningar eller hjälpmedel kan kännas krångliga eller onödiga till en början, förklarar Peter.

Lagkänsla i en omväxlande arbetsvardag

Hemsjukvården i Falkenberg arbetar i tvärprofessionella team som jobbar mot olika områden, både uppdelat utifrån kommunens geografi och vilka av kommunens andra verksamheter de arbetar mot. Utöver fysioterapeuter består teamen ofta av arbetsterapeuter, sjuksköterskor, undersköterskor och assistenter.

Peter beskriver hur en arbetsdag brukar börja med att de samlas i teamen och tillsammans går igenom de ärenden de har fått in eller har inplanerade under dagen. Det kan vara alltifrån akuta hembesök eller planerade uppföljningsärenden, till administrativt jobb inne på kontoret då man exempelvis beställer hjälpmedel eller förbereder ett träningsprogram.

– Det finns inget sådant som en vanlig dag, utan alla dagar är väldigt olika. Vissa dagar är vi ute och åker hela tiden på hembesök, och vissa dagar sitter vi mer på kontoret och arbetar därifrån. Ibland har kollegorna många ärenden som är bråttom att utföra och då rycker man in och hjälper till med det. Vi jobbar ju i en relativt liten kommun också och det är en fördel. Vi har korta kontaktvägar och informationen kommer lätt fram och tillbaka. Det är lätt att vara flexibel och hjälpas åt.

Under hela intervjun återkommer Peter till gemenskapen mellan alla som jobbar inom hemsjukvården. På frågan om vad som utmärker att arbeta i just Falkenbergs kommun så svarar Peter därför direkt att det är sammanhållningen i gruppen som han upplever som något utöver det vanliga.

– Vi har studenter och praktikanter som kommer hit till oss ibland, och de blir ofta förvånade över vilken bra grupp det är och vilken familjär stämning vi har. Vi har en väldigt stark lagkänsla, det är aldrig någon som säger nej till att hjälpa till eller att dela med sig av sin erfarenhet kring någon fråga. Det viktigaste för oss är alltid att vi kan fördjupa kunnandet i hela gruppen, och det är nog nyckeln till varför man väljer att stanna kvar hos oss, avslutar Peter.

Slut på intervjun, nu är det dags att åka ut på uppdrag!

Läs mer …”Som fysioterapeut blir relationen till patienterna väldigt viktig”

  • Träffar: 980

”Tillsammans kan vi hitta den optimala lösningen för varje patient”

  • Underliggande kategori: ROOT
  • Informationsägare: Socialförvaltningen
  • Kartzoom: 17

Arbetsterapeuten Isabel Jacobsen och sjukgymnasten Josefine Esbjörnsson berättar om teamarbetet inom hemsjukvården, hur de gör för att skapa motivation hos sina patienter och avslöjar några vanliga missuppfattningar om deras yrken.

Isabel Jacobsen är arbetsterapeut och Josefine Esbjörnsson är sjukgymnast. Här syns de i lokalerna hos Hjälpmedelsservice, där kommunen har ett eget hjälpmedelslager.

Isabel Jacobsen och Josefine Esbjörnsson ingår i samma team inom Falkenbergs kommuns hemsjukvård och tillbringar därför större delen av sina arbetsdagar ihop. Båda två har alltid haft ett intresse för att jobba med människor, men vägen till deras respektive yrkesval såg lite olika ut. För Josefine började det när hon som liten ofta fick följa med sin mamma till hennes jobb som undersköterska inom äldreomsorgen, och detta i kombination med ett idrottsintresse gjorde senare att Josefines val av utbildning föll på att bli sjukgymnast.

– Jag valde mellan att jobba med idrottare eller med äldre, men delvis eftersom jag redan som liten fått uppleva att äldre personer var en väldigt trevlig målgrupp att jobba med så föll valet till slut på det, berättar Josefine.

Isabel Jacobsen har också en idrottskarriär i bakgrunden, men för henne hade detta en lite motsatt effekt på valet av utbildning.

– Jag förknippade sjukgymnastik så pass mycket med idrottsskador att jag kände att det inte var något för mig. Men jag ville ju också jobba med människor, och då kom jag i stället in på arbetsterapi. I början jobbade jag mot socialpsykiatrin, och hamnade först lite senare inom äldreomsorgen. Men där har jag blivit kvar, jag upptäckte verkligen hur kul arbetet vi gör med de äldre är!

Vanliga missuppfattningar och positiva överraskningar

Josefine som är sjukgymnast möter sällan några frågetecken kring hennes roll när de kommer ut till sina lite patienter, men Isabel stöter ibland på en del som inte har full koll på vad en arbetsterapeut gör.

– En vanlig missuppfattning är att de tror att jag ska försöka få tillbaka dem ut i arbetslivet, berättar Isabel och skrattar. Men mitt uppdrag som arbetsterapeut inom äldrevården är snarare att hjälpa till att hitta lösningar för sådant som underlättar i folks vardag och hjälpa dem att vidhålla sina förmågor. Plus att vi arbetsterapeuter ju ofta är experter på händer och gärna jobbar lite extra med dem.

Josefine nämner att en del tror att arbetet som sjukgymnast i kommunen är lite ensidigt, och att det kanske därför inte alltid har den högsta statusen hos exempelvis de studenter som kommer på praktik.

– Men studenterna blir alltid positivt överraskade över hur omväxlande arbetet är och hur härliga människor man möter! Jag tror att uppfattningen om kommunal rehab är den som förändras mest i positiv bemärkelse under tiden man pluggar, konstaterar Josefine.

Här ser vi Isabel prova ut ett handledsstöd, vilket kan underlätta för personer med exempelvis mycket smärta i handleden.

Teamarbete med flera perspektiv

Isabels och Josefines team jobbar mot ett särskilt geografiskt område i kommunen och ansvarar där både för patienterna som fortfarande bor hemma och de som bor på ett särskilt boende. Ofta åker Josefine och Isabel på hembesök tillsammans för att kunna se på patientens tillvaro utifrån både sjukgymnastens och arbetsterapeutens perspektiv.

– Särskilt i en situation som när en person ska komma hem från korttidsboendet eller sjukhuset så är vi gärna med båda två för att kunna se helheten och tillsammans göra en bedömning av vad patienten behöver för att klara av sin vardag. Vid en hemgång är det ofta många hjälpmedel som behöver ordnas och förflyttningar som ska ses över. Då är det bra att vi har lite olika ögon att se med för att komma på den optimala lösningen, berättar Isabel.

Samarbetet slutar heller inte vid Josefine och Isabel och deras team, utan sträcker sig vidare till personalen i hemtjänsten och på särskilt boende.

– Nästan varje dag när vi gör hembesök hos patienter så handleder vi ju också personalen som är med – hemtjänstpersonalen om vi är i ordinärt boende eller personalen på det särskilda boendet om vi är där. Vi är ju helt beroende av deras tid hos patienten, för många av de insatser som vi ordinerar är det ju faktiskt de som sedan hjälper patienten med att utföra. Då behöver ju vi ägna en hel del tid åt att stötta personalen i hur de ska göra, förklarar Josefine.

– Det är väldigt roligt att handleda personalen, särskilt när man lyckas med att skapa en aha-känsla hos dem i hur de använda en teknik eller arbetssätt på ett nytt sätt och på så vis underlätta i deras arbete, tillägger Isabel.

  • Att prova ut hjälpmedel som lyftsele är en del av arbetsterapeuten och fysioterapeutens arbete inom äldrevården. Lyft och lyftsele kan hjälpa de patienter  som inte klarar att stå på sina ben och behöver hjälp med förflyttning. Här ser vi Josefine och Isabel demonstrera hur ett lyft kan gå till med hjälpmedelsteknikern Ulrika Svensson i rollen som patient.

  • Det finns en mängd olika lyftselar där det är viktigt med en individuell utprovning och anpassning för att det ska fungera för individen.

Många delmål en nyckel till motivation hos patienterna

De är överens om att något av det roligaste med jobbet är de ofta ställs inför oförutsägbara situationer som kräver problemlösning och att de tillsammans får vrida och vända på olika alternativ och möjligheter. En annan rolig, men även lite utmanande, del med jobbet är att hela tiden arbeta med att skapa motivation och vilja hos patienterna.

– Jag minns en gång när jag jobbade med ett handträningsprogram tillsammans med en patient som hade haft smärta i handen en tid. Patientens hustru var med när vi gjorde programmet och det hade varit ganska mycket tveksamheter till om det verkligen skulle gå att utföra programmet. Men så testade vi ändå och det gick så bra, och de blev så glada! Jag blev ju också jätteglad, särskilt av känslan att ha prickat rätt i att få patienten att faktiskt vilja försöka även fast det kändes svårt, berättar Isabel.

– Tanken är ju alltid att patienterna själva ska försöka forma sina mål, och då tänker de ofta direkt på vilka aktiviteter de vill klara av. Sedan får vi gå in och bryta ned det aktivitetsmålet i mindre delmål och specificera vilka förmågor som behövs för att nå dit. Då får patienterna känna att de når mindre mål längs vägen, samtidigt som de blir lite mer medvetna om vad de faktiskt klarar och vad som är mer utmanande, fortsätter Josefine.

  • Andningsträning är en del i det fysioterapeutiska arbetet. Här ser vi Josefine prova ut en mask för andningsträning.

  • "Patienten" Ulrika får andas i masken under en liten stund.

Frihet och ansvar i kommunen

Isabel började arbeta i Falkenbergs kommun direkt efter sina studier, medan Josefine har hunnit arbeta i några olika verksamheter innan hon flyttade till Falkenberg. Josefine berättar att hon särskilt uppskattar att man i Falkenbergs hemsjukvård faktiskt är ett ganska stort gäng kollegor som hjälps åt och stöttar varandra. Andra fördelar enligt henne är att de får se många olika platser när de är ute och jobbar, och friheten de har i att lägga upp sina arbetsdagar.

– Vi har stort eget ansvar över hur våra dagar ser ut och kan ofta avgöra själva hur mycket tid en insats hos en patient behöver ta. Det är väldigt tacksamt eftersom det ju ofta är tiden hos patienten som är avgörande för hur patienten sedan utvecklas. Vi brukar också få positiv feedback från både patienter och deras anhöriga att det ofta känns som att vi har gott om tid och hinner göra färdigt innan vi åker, säger Josefine.

– Det är också en väldigt härlig känsla att vi ofta kan erbjuda ganska konkreta lösningar på sådant som varit en källa till oro för patienter och anhöriga. Det kan vara så enkelt som ett handtag någonstans eller ett gånghjälpmedel, men som gör stor skillnad för patienten. Den bekräftelsen och tacksamheten när vi kan underlätta en situation får vi ofta, och det är väldigt fint att få känna så i sitt jobb, avslutar Isabel.

Läs mer …”Tillsammans kan vi hitta den optimala lösningen för varje patient”

  • Träffar: 1253