Livsvillkoren för svenskarna har generellt förbättrats under de senaste 100 Ã¥ren, med ökad hälsa och högre inkomster. Jämlikheten är fortfarande internationellt sett hög i Sverige, men skillnaderna i inkomster och framför allt förmögenheter har ökat väldigt snabbt. Â
Klyftorna ökat, både vad gäller ekonomi och boendesituation. Inkomst- och förmögenhetsskillnaderna har snabbt ökat, och etnisk boendesegregation har ökat, särskilt bland människor med bakgrund från länder utanför Europa. Skolsegregationen har också ökat, sociala klassresor är ovanliga och arbetsplatser blir alltmer uppdelade mellan akademiker och lågutbildade. När människor från olika klasser och grupperingar sällan möts, så minskar förutsättningarna för att göra sociala klassresor. Människor med sämre livsvillkor, inklusive de utsatta för ekonomiskt och socialt lidande, blir fler.
Ojämlikhet inte bra för någon
Kriminalitet och våld har ökat i vissa områden och de som oftast drabbas har inte möjlighet att flytta. Samhället blir också mindre förlåtande mot dem som har svårt att klara av ekonomi och teknik. Ökade skillnader i livsvillkor påverkar naturligtvis de människor som är mest ekonomiskt och socialt utsatta på ett negativt sätt. Forskningen visar också på att stor ojämlikhet även har en negativ påverkan på dem som har det bäst.
Svårare för kommuner att klara sitt uppdrag
Stora skillnader i livsvillkor innebär att hela samhället utsätts för slitningar i form av ökat kriminalitet, färre gemensamma värderingar, lägre tillit, ökad ohälsa och att ansvaret och engagemanget för samhällets gemensamma riskerar att minska. Ökande skillnader i livsvillkor mellan människor kan också innebära att kommuner och regioner kan få svårare att klara av sitt uppdrag, exempelvis att skapa en likvärdig skola med hög kvalitet för alla.
