Vad är en detaljplan?

I filmen får du en snabb överblick över vad en detaljplan är (2.52 minuter).

Kommunen beslutar om detaljplaner

Det är bara kommunen som kan besluta att ta fram och anta en detaljplan. Detta kallas för det kommunala planmonopolet. Det är även kommunen som ansvarar för tolkningen av de gällande detaljplanerna.

Detaljplanens innehåll

En detaljplan visas som ett bestämt område på en plankarta. I plankartan beskriver man med linjer, symboler och bestämmelser vad som får eller inte får göras. Plankartan är det dokument i detaljplanen som är juridiskt bindande.

Till detaljplanekartan hör en planbeskrivning, som förklarar syfte, innehåll och genomförande av planen. Ibland ingår även andra handlingar som till exempel illustrationskarta, som enklare visar hur bebyggelsen kan komma att utformas, eller en miljökonsekvensbeskrivning (MKB), som redovisar vilken miljöpåverkan en planerad verksamhet kan medföra. Som underlag till detaljplanen tas ofta olika slags utredningar fram, till exempel en trafikutredning, dagvattenutredning och geoteknisk utredning.

Huvudman

En detaljplan anger alltid vem som ska vara huvudman och ansvara för den allmänna platsmarken, exempelvis gator och parker. Det kan vara en eller flera huvudmän för allmänna platser. Kommunen är normalt huvudman för allmänna platser men även enskilda fastighetsägare eller samfällighetsföreningar kan vara huvudman. Om kommunen är huvudman medför planen en rätt – och även en skyldighet – att lösa in mark som är avsedd för allmänna platser. Huvudmannaskap medför en skyldighet att ställa i ordning och underhålla dessa allmänna platser.

Genomförandetid

Varje detaljplan har en genomförandetid på minst 5 år och högst 15 år från att den har vunnit laga kraft. Under genomförandetiden finns en garanterad rätt att bygga enligt planen. Efter att genomförandetiden har gått ut fortsätter planen att gälla men kommunen kan ersätta, ändra eller upphäva planen. Det normala är att planer fortsätter att gälla åtskilliga år efter det att genomförandetiden gått ut. De äldsta nu gällande detaljplanerna i Falkenberg är från 1934. Genomförandetiden kan man läsa på plankartan.

Vad får man reglera i detaljplanen?

I plan- och bygglagen regleras både vilka bestämmelser en detaljplan måste innehålla och vilka den får innehålla. Vissa regleringar som markanvändning och genomförandetid, måste finnas med. Annat, som bestämmelser om exempelvis utformning och placering av byggnader samt markens höjdläge, får finnas med. Alla planbestämmelser måste ha stöd i plan- och bygglagen.

Planbestämmelser ska vara tydliga så att det klart framgår vad som inryms i olika bestämmelser. De kan formuleras på olika sätt, till exempel uttryckas som krav, förbud, begränsningar eller villkor. För att det ska bli tydligt och hanterbart ges planbestämmelsen en beteckning på plankartan som visar var den gäller.

Detaljplanekrav – när måste man ha en detaljplan?

I plan- och bygglagen finns det krav på att man i vissa fall ska reglera utvecklingen med detaljplan (PBL 4 kap 1-4§). Kravet på att upprätta en detaljplan uppstår alltid vid större exploateringar och anspråk på att använda mark- och vattenområden för bebyggelse och byggnadsverk. Men det är flera olika faktorer som avgör om en detaljplan behövs innan byggnadsnämnden kan ge bygglov. Det har att göra med både den typ av förändring som ska ske och förhållandena i omgivningen. Men det är kommunen som avgör när och var en detaljplan ska göras.

Syftet med detaljplaneläggning

Syftet med planläggning är att reglera och fastställa en lämplig användning av mark- och vattenområden efter prövning i planprocessen. Genom de planbestämmelser som anges i detaljplanen blir användningen av mark- och vattenområden bindande.

Det kommunala ansvaret och planmonopolet

Kommunen har ansvar att planlägga användningen av mark och vattenområden. Det är Plan- och Bygglagen som lägger denna uppgift på kommunen och som ger kommunen självbestämmanderätt över planläggningen. Kommunen kan säga nej till att göra en detaljplan och det beslutet går inte att överklaga. Detta kallas för det kommunala planmonopolet. Det är endast vid värnandet av vissa riksintressen och i frågor om hälsa och säkerhet som staten, i form av länsstyrelsen, har ett överinseende och kan ifrågasätta kommunens beslut.

Beslutande av planer

Kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige, beslutar om antagande av översiktsplaner och vanligtvis också detaljplaner. Vissa mindre och enklare detaljplaner kan dock antas av kommunstyrelsen. Förutsättningen är då att de endast omfattar ett mindre antal fastigheter samt att de inte är av allmänt intresse.

Benämningen detaljplan

Detaljplaner hette tidigare stadsplaner eller byggnadsplaner (beroende på om kommunen var huvudman eller ej). Även de planer som upprättats som stadsplaner eller byggnadsplaner benämns sedan 1987 detaljplaner.

Medborgardeltagande

Vid all detaljplaneläggning har allmänhet och berörda, utöver länsstyrelsen och andra myndigheter och kommunala instanser, möjlighet att yttra sig över planförslaget under samråds- eller granskningsskedet. Syftet är dels att förbättra beslutsunderlaget genom att samla in den kunskap och de synpunkter som finns inom det aktuella området, dels att ge intressenter insyn i förslaget och möjlighet att påverka det.