Genom att skydda växter och djur i naturen stärker vi den biologiska mångfalden. Detta kan vi göra på flera olika sätt. Bland annat genom att skydda och sköta om naturen och se till att vi använder naturens resurser på ett hållbart sätt. Vi kan även rikta specifika åtgärder mot hotade arter.
Ett av kommunens övergripande mål är ökad ekologisk hållbarhet. Ett sätt att arbeta med detta är genom biologisk mångfald. Detta jobbar vi med på flera olika sätt.
Högt gräs
I samhällen, med gator hus och parker, kan man med små medel gynna miljön för insekter. Detta bidrar till fler arter av insekter som ger bättre pollinering för växter och fruktträd och som i sin tur ger mat till fåglar. Ett sätt är att lämna vissa grönytor med högt gräs.
Här är några insekter som gynnas av högvuxet gräs
- Bin och humlor som är viktiga pollinatörer trivs i vilda blommor.
- Vedskalbaggar trivs i kirskål och hundkex.
- Jordlöpare, kortvingar, gräshoppor och spindlar som trivs i högt gräs.
- Fjärilar eftersom brännässlor, tistlar, klöver med mera fungerar som värdväxter för deras larver. Utan värdväxter blir det inga fjärilar oavsett hur mycket blommor vi har i rabatterna.
Gamla grova träd myllrar av liv
Gamla grova träd har ett rikt växt- och djurliv. Det beror på att ett gammalt träd erbjuder en mängd olika livsmiljöer – skrovlig bark, knotor, håligheter och död ved. Varje mikromiljö passar olika arter av insekter, svampar, lavar och mossor. Ungefär 70 % av Sveriges hotade insektsarter lever i död ved någon gång under sin livscykel.
Tyvärr har antalet gamla grova träd i vårt landskap minskat drastisk. De gamla grova träd som finns kvar hittar vi ofta i parker, alléer och hagmarker, samt på gårdar och kyrkogårdar. Kommunen arbetar aktivt för att bevara och vårda skyddsvärda träd på kommunens mark.
Faunadepåer och död ved
Död ved myllrar av liv. På den döda veden växer vedlevande svampar och tickor som fungerar som mat åt en stor mängd skalbaggar, fjärilar och flugor. Dessa är i sin tur mat åt rovlevande skalbaggar, fåglar och fladdermöss. På den döda veden växer också många arter av lavar och mossor. Idag råder en akut brist på döda träd och död ved i våra skogar vilket bidragit till att många av dessa arter blivit mycket ovanliga. Ungefär 70 % av Sveriges hotade insektsarter lever i död ved någon gång under sin livscykel.
Kommunens parkavdelning arbetar aktivt med att öka mängden grov död ved i tätortsnära skogar och naturområden genom att skapa ”biodepåer”/”faunadepåer”. En biodepå är död ved som är utlagd för att gynna olika djur, svampar, lavar och mossor. En biodepå kan bestå av en ensam grov stock eller en hög med stockar, ibland blandat med klenare grenar och ris.
Olika insekter trivs på olika typer av död ved. En hög stubbes torra döda ved blir en livsmiljö och en låga i en mer fuktig miljö en annan. Variationen av olika livsmiljöer skapar förutsättningar för en rik biologisk mångfald.
Gamla, grova träd sparas om möjligt levande. Om grova träd ändå måste avverkas, till exempel av säkerhetsskäl, så använder parkavdelningen träden som en resurs för den biologiska mångfalden istället för att de flisas och eldas upp. Lämpliga platser för biodepåer har i förväg valts ut i olika skogs- och naturområden, vilket gör det möjligt att minimera transportkostnaderna.
När man lämnar död ved och döda träd i tätortsnära grönområden skapar det ofta diskussioner. Många tycker att det ser skräpigt ut. Därför förses biodepåerna med skyltar som förklarar varför den döda veden har lämnats på platsen.
Laxfiske
Falkenbergs laxfiske erbjuder ett spännande vildlax- och öringsfiske. Genom naturvårdande insatser har laxen i Ätran bevarats och är idag det i särklass starkaste beståndet av atlantisk vildlax i Sverige.
Naturområden
I Falkenberg har vi några naturområden vi värnar lite extra om.
Skreanäs
Under de senaste åren har naturområdet vid Skreanäs restaurerats och en ny skötselplan har tagits fram för området för att gynna den biologiska mångfalden. Syftet har varit att få ett mer öppet och blomrikt sandlandskap. I en sådan miljö trivs såväl människor som en mångfald av växter och djur, inte minst insekter.
Idag återstår bara små fragment av de ljung- och sandhedar som en gång bredde ut sig över stora delar av Halland. I takt med att markerna har planterats igen eller odlats upp har de växter, svampar, insekter och fåglar som är beroende av öppna och blomrika kusthedar fått det allt svårare. Många av dessa arter är idag hotade, exempelvis havsmurarbi och fältpiplärka.
Även området vid Skreanäs var tidigare igenvuxet med träd och täta buskage av vresros. För att återskapa den artrika mosaik med örter och blottad sand som fanns här tidigare, restaurerade kommunen området under 2010-2014 genom att buskar och vresrosor röjdes eller grävdes bort. Vresrosen är en så kallad invasiv främmande art som ursprungligen kommer från nordöstra Asien och Alaska. Den är konkurrensstark med stort rotsystem och det är ett problem att den tränger bort många andra naturligt förekommande växtarter i den strandnära miljön.
Området kommer nu skötas genom återkommande naturvårdsbränningar och vid behov punktvisa röjningar. Genom denna skötsel kommer området att fortsätta att vara en öppen, örtrik sandmark med stråk av sanddyner närmast stranden.
Källstorps våtmarker
Våtmarker är mycket artrika miljöer och de bidrar med en rad viktiga och värdefulla ekosystemtjänster, t ex renar de vattnet från näringsämnen och motverkar övergödning. Tyvärr har en mycket stor andel av våtmarkerna i vårt landskap försvunnit till följd av utdikningar och sjösänkningar (upp till 90 % i delar av södra Sverige). Men det pågår ett omfattande arbete med att restaurera och skapa nya våtmarker. Källstorps våtmarker är ett exempel på en nyskapad våtmark som anlagts för att gynna den biologiska mångfalden.
Fågelparadis
Källstorps våtmark är framför allt känd för sitt rika fågelliv. Vissa fåglar besöker området tillfälligt för att äta och vila, andra hänger här året om.
