Skip to main content

Tova och Farah – från sommarjobb till undersköterskor

  • Underliggande kategori: ROOT
  • Informationsägare: Socialförvaltningen
  • Kartzoom: 17

Varken Tova eller Farah hade föreställt sig en karriär inom hemtjänsten när de började som sommarjobbare för några år sedan, men idag är de båda färdigutbildade undersköterskor hos hemtjänst Norr. Det bästa med jobbet? Gemenskapen med både brukare och kollegor.

Tova och Farah i korridoren på Solhaga. Tova har ljust hår i hästsvans, Farah har en vit slöja. Båda har hemtjänstens kläder på sig.

Tova Anderberg och Farah Al Jadaan Al Shahoud.

Det är förmiddag på Solhagavägen, och Farah och Tova har precis kommit in till hemtjänst Norrs lokaler efter att ha varit ute på första rundan hos sina brukare. Det har varit en lugnare morgon, och Tova berättar att hon till och med hann med att fixa lite extra god frukost till flera av personerna hon varit hos.

– Det är bland det finaste i jobbet, när man får det bandet till sina brukare och vet vad som lyser upp deras dag. Man ser på dem hur mycket även det lilla betyder.

Farah har varit ute i Glommen på sin runda, som är en favoritplats för henne eftersom naturen och människorna där påminner om Syrien där hon är uppväxt.

– När jag är hemma hos personerna ute i Glommen så brukar jag tänka att även om jag förlorat mitt hemland, så har jag hittat ett nytt här. Glommen känns verkligen som mitt område!

Sommarjobbet var första steget i karriären

Farah Al Jadaan Al Shahoud är 28 år gammal och flyttade till Sverige för fem år sedan, medan Tova Anderberg är 20 år gammal och uppvuxen i Falkenberg. Förutom att vara kollegor i samma hemtjänstteam har de också gemensamt att de precis blivit färdigutbildade undersköterskor, och att det var ett sommarjobb inom just hemtjänsten som var första steget på deras karriär.

– När jag sökte sommarjobb för två år sedan och fick jobb inom hemtjänsten hade jag aldrig trott att jag skulle sitta här idag och vara utbildad undersköterska med fast jobb! säger Tova och skrattar. Då ville jag bara tjäna pengar och tog mest det första jobbet jag fick, men ganska snart insåg jag att jag faktiskt ville fortsätta jobba inom hemtjänsten.

– För mig började det med att jag behövde ett jobb efter att ha flyttat hit till Falkenberg, berättar Farah. Jag blev tipsad om att söka jobb inom hemtjänsten trots att jag egentligen inte visste så mycket om det, men så sökte jag ett sommarjobb ändå och fick det. Jag insåg också snabbt att jag verkligen gillade jobbet, så efter sommaren kontaktade jag Monica som är enhetschef här och fick ett vikariat.

Farah och Tova kommer gående i korridoren på Solhaga.

Tova och Farah på Solhaga, där hemtjänst Norr har sina lokaler.

”Folk förstår inte riktigt hur viktigt det här jobbet är.”

Vad är det då som gjort att både Farah och Tova valde att stanna i hemtjänsten efter den där första sommaren? En stor anledning som de båda är överens om är känslan av att få göra skillnad för sina brukare ute i deras hem – alltifrån att skapa guldkant i tillvaron till livsavgörande stödinsatser.

– Vårt jobb är ju i grund och botten att göra allt det i vardagen som brukarna själva inte klarar. Jag tror ofta inte riktigt folk förstår hur viktigt det här jobbet och den här delen av vården är. Våra brukare har ju levt ett helt liv, jobbat och betalat skatt, och nu är de gamla och ska kunna få den välförtjänta hjälpen som de behöver, säger Tova.

Farah fortsätter:

– Det känns jättebra att få hjälpa dem. Många bor ju ensamma, och när man kan sitta en stund med dem och prata om deras liv och gamla tider så ser man hur mycket det betyder. Och det hinner vi faktiskt ofta göra.

Att hemtjänsten ibland har sina stressiga dagar är inget någon av dem försöker dölja, men de påpekar också att uppfattningen om att hemtjänsten innebär konstant stress inte heller stämmer.

– Det är en av fördomarna om yrket – att det är jättemycket stress hela tiden. Visst, en del dagar är det stressigt, men långt ifrån alltid. Och varje dag är vi ju ett gäng goa kollegor som hjälps åt, oavsett hur stressigt det är, säger Tova.

Alltid nära till kollegorna

Gemenskapen med kollegorna är en annan viktig anledning till att Tova och Farah blev kvar i hemtjänsten. Även om de oftast åker ut på egen hand till brukarna, tycker ingen av dem att jobbet känns ensamt.

– Man är nära sina kollegor även om man är på olika ställen. Ofta är vi i ungefär samma bostadsområden och jobbar, vi ringer varandra och vinkar när vi kör förbi i bilarna. Dessutom möts vi upp här på Solhaga för att ha vår lunch och rasterna ihop, fortsätter Tova.

En vanlig dag i Farah och Tovas hemtjänstteam börjar vid klockan sju på morgonen när alla möts upp på kontoret och får sitt schema för dagen. Schemat finns i en app i deras telefoner och där står all information om dagen – vart de ska åka, när de ska vara där och vilka insatser som ska utföras hos varje specifik brukare. Där syns också var kollegorna befinner sig för tillfället.

– I appen står verkligen allt man behöver veta under dagen, det är väldigt detaljerat! säger Farah och skrattar.

Tova fyller i:

– Vi i ordinarie personal är ju kontaktpersoner till brukarna och det är vi som skriver ned allt om hur de vill ha det, eftersom vi ju lär känna dem väldigt väl. I appen kan det till exempel stå att insatsen som ska göras är frukost, men också vilken typ av frukost – till exempel om personen gillar gröt eller mackor. Det är ju också för att det ska vara enkelt och tydligt även när man kommer som ny, så att det inte ska vara helt främmande att komma hem till brukarna.

Som ny i hemtjänstteamet får man alltid gå bredvid en kollega de första gångerna för att lära sig och bli introducerad till hur det fungerar med appar, telefoner, nycklar och bilar. Tova lyfter hur Farah var ett stort stöd för henne när hon var ny, och Farah minns i sin tur tillbaka på den kollega som stöttade henne i början.

– När jag började så tänkte jag "hur ska jag klara det här?". Det var telefon, nycklar och adresser, men efter några pass ihop med en ordinarie personal blir man van. Hon jag gick ihop med lärde mig verkligen allt, och när jag väl började arbeta på egen hand kände jag mig helt trygg, berättar Farah.

Tova och Farah står framför ett av fönstren på Solhaga.

”Bli inte skrämd de första gångerna!”

Både Tova och Farah vill uppmuntra fler unga till att våga prova på ett jobb inom hemtjänsten.

– Bli inte skrämd de första gångerna, säger Tova bestämt och får medhåll från Farah. Många yngre har fördomar om att vi mest hjälper folk att gå på toaletten och att duscha. Men jobbet är ju mycket mer än det, och när man väl kommer in i det är det skitkul. Jag älskar verkligen att komma hit varje dag!

Läs mer …Tova och Farah – från sommarjobb till undersköterskor

  • Träffar: 2295

Jannica har gått i pension efter 40 år inom hemtjänsten

  • Underliggande kategori: ROOT
  • Informationsägare: Socialförvaltningen
  • Kartzoom: 17

Hon har jobbat som barnflicka, på fabrik, i mataffär och i skolmatsal. Och mycket mer. Men det var inom hemtjänsten Jannica Britt hittade sitt kall. I 40 år har hon vigt sitt arbetsliv åt att ta hand om äldre. Nu går hon i pension, 62 år gammal.

– Jag slutar inte för att jag tycker det är tråkigt att gå till jobbet. Jag vill sluta medan jag fortfarande tycker att det är roligt och jag kände att nu var det rätt läge, säger Jannica.

Leende äldre kvinna med blond page och glasögon står framför ett orange tegelhus.

Jannica Britt, undersköterska.

Började inom hemtjänsten 1982

Det var i april 1982 som Jannica gjorde sin första dag inom Ullareds hemtjänst. En väninna till henne hade frågat om hon inte kände för att testa på jobbet och Jannica tyckte det lät roligt. Hon var 22 år och hade redan hunnit testa på en rad olika yrken.

– Sen dess har jag varit kvar. Man får så mycket tillbaka. Jag har så många härliga och fina minnen, alla goa skratt man har fått, säger Jannica.

En utvecklingsresa

Med 40 år i bagaget har Jannica varit med om en rejäl utvecklingsresa inom hemtjänsten. Hon har gått från att använda sin privata bil och jobba i privata kläder till en organisation med friskvård, fokus på arbetsmiljön och stöd från chef och kollegor.

Jobbet som sådant har gått från att handla, laga mat och städa till omsorg och avancerad vård.

– Hemtjänsten har förändrats så otroligt mycket sen jag började jobba, men jag kan inte säga att det var bättre förr. För det var det inte. De första åren jobbade jag mycket ensam med vårdtagarna. Jag hade inga kollegor. Höj- och sänkbara sängar fanns inte på kartan och det var mycket slit. Städningen i sig har jag inte ont av, men varje matta skulle ju ut varenda fredag. Så piskat har man gjort, säger hon och skrattar.

– I början hade jag inte heller någon som jag kunde ringa till för att prata av mig. Man upplever ju både glädje och sorg i jobbet. Men nu har jag både ledning och kollegor, så det är jättebra.

Omställning till digitalt arbetssätt

Även den digitala utvecklingen har tagit stora kliv framåt under Jannicas tid inom hemtjänsten. Hon har gått från papper och penna till appar i mobilen.

– Visst var det tufft i början, men nu är man inne i det. Det är ett evigt knappande på mobilen, men nu kan vi visa att vi har varit hemma hos en person och vi kan se att vi har signerat medicinen i Appva.

Minns stormen Gudrun

Ett starkt minne som lever kvar från åren inom hemtjänsten är hur arbetsgruppen jobbade tillsammans under stormen Gudrun.

– Det började med att jag själv var inblåst på morgonen. Men man försöker givetvis komma till jobbet. När jag kom in så hade chefen satt på kaffe och fixat frallor. Sen var hon med ute och jobbade och vi hjälptes åt med allt. Vi skulle besöka alla över 75 år, minns Jannica.

– Det var i januari månad och det var kallt, det låg träd över vägen och när man kom hem så hade man ingen ström hemma. Men alltså, vilken arbetsglädje vi hade. Vilket team vi var.

Vad kommer du sakna nu när du går i pension?

– Det är klart att jag kommer att tänka på mina kollegor och givetvis kommer jag sakna vårdtagarna. Men jag försöker att inte tänka att jag kommer sakna en massa. Man får släppa det. Var tid har sitt, säger hon bestämt.

Vi avslutar intervjun, plockar ihop våra grejer och ska precis lämna rummet när Jannica stannar upp i dörröppningen och vänder sig om mot mig.

– Men det är klart… när telefonen ska lämnas över imorgon. Och nycklarna och siths-kortet. Det kommer kännas, säger hon och ögonen blir blanka.

Två porträtt på äldre kvinna med blond page och glasögon.

Läs mer …Jannica har gått i pension efter 40 år inom hemtjänsten

  • Träffar: 2120

Siri vill ge de boende en så bra vardag som möjligt

  • Underliggande kategori: ROOT
  • Informationsägare: Socialförvaltningen
  • Kartzoom: 17

En lugn miljö och personcentrerad omsorg. Det erbjuder Berguvens särskilda boende som tar emot äldre personer med demenssjukdom.

En leende kvinna med ljusblå t-shirt står i en korridor inne på ett särskilt boende för äldre.

Siri Larsson har arbetat som undersköterska på Berguven i 16 år. Hon uppskattar att verksamheten förändras och utvecklas och att hon ständigt ställs inför nya utmaningar.

Siri Larsson har jobbat på Berguven i 16 år. Som 17-åring började hon jobba kvällar och helger på boendet och efter att hon tagit studenten från omsorgsprogrammet så fick hon fast jobb.

– Det är de boende som är prio ett för mig. Jag jobbar också administrativt och det är något jag insett på senare tid att jag tycker är väldigt roligt. Men att vara på avdelningen en lördagskväll och ge de äldre det lilla extra så att de också känner att det är helg, det är mysigt, säger hon.

Två kvinnor plockar undan på diskbänken inne i köket på boendet.

Bra kollegor är något av det viktigaste på arbetsplatsen, tycker Siri. Här jobbar hon tillsammans med undersköterskan Angelica Winroth Svensson.

Ett gott bemötande kräver lyhördhet

Till Berguven kommer äldre personer med olika former av demenssjukdom (kognitiv sjukdom) som exempelvis Alzheimers och pannlobsdemens. Demenssjukdom yttrar sig på olika sätt hos varje individ vilket gör att medarbetarna ständigt behöver vara uppmärksamma och lyhörda för de boendes behov.

– Du kan inte bemöta alla på samma sätt utan det är väldigt individuellt. Det kan vara svårt och vissa demenssjukdomar är svårare än andra. Men jag tycker om just den utmaningen. Det är inte enkelt hela tiden, utan man får klura och ta fram olika handlingsplaner för hur vi bemöter och tar hand om dem på bästa sätt, säger Siri Larsson.

– Om någon är orolig så kan det till exempel räcka att man sätter sig ner en stund och tittar i ett fotoalbum. Att man tar en kopp kaffe, tittar på bilder och pratar. Jag har hört så många historier under mina år här. För även om man har en demenssjukdom så har man ofta kvar de gamla minnena. Jag har fått höra om Andra världskriget, gamla kärlekar och olika yrken. Det är en jätterolig del av jobbet.

En blond kvinna med ljusblå t-shirt står och bläddrar i en pärm.

Viktigt med lugn och ro

En sak som är viktig på ett boende med demensinriktning är att miljön är lugn och trygg. Stressiga situationer uppstår såklart ibland, men det är viktigt att man som omsorgspersonal ändå håller sig så lugn som möjligt.

– Många med demenssjukdom är känsliga för höga ljud, så det måste man tänka på. Är det stressigt och rörigt, så blir de boende också oroliga. Och det kan räcka att en boende blir orolig för att det ska smitta av sig till de andra, säger Siri Larsson.

Förändrat arbetssätt

Arbetssättet på Berguven har förändrats över de 16 år som Siri jobbat på boendet. Man har gått mot en mer personcentrerad vård och omsorg och det har även tillkommit nya hjälpmedel som underlättar det dagliga arbetet.

– Det händer saker hela tiden och det gör ju att man får ny energi. Tidigare började vi till exempel signera medicinen i telefonen och nu har vi helt gått över till att jobba mobilt. Det funkar jättebra, säger Siri Larsson.

En kvinnlig undersköterska checkar in hos en boende genom att hålla upp sin mobil mot en punkt på dörrkarmen.

Det mobila arbetssättet underlättar för nya medarbetare

Hon ser stora fördelar med just det mobila arbetssättet och menar att det kommer att ge sommarvikarier och annan ny personal bättre förutsättningar i arbetet.

– Det kommer underlätta så mycket för dem att ha sin planering i mobilen. Det hade jag önskat att jag hade när jag var 17 år och började här. Självklart ska man ändå prata med varandra, men att ha sin egen planering och enkelt kunna gå in och läsa i genomförandeplanen hur de boende vill ha det, det kommer underlätta mycket.

Vilka kvaliteter och egenskaper behöver man ha för att kunna jobba på ett demensboende?

– Alla kan inte jobba inom vården, så är det. Och alla kan inte jobba som takläggare heller, utan man behöver självklart vissa egenskaper. Jag brukar säga så här att man behöver ha hjärtat på rätt ställe. Man behöver vara lugn och trygg och ha en vilja att visa omtanke och göra det bra för människor.

Läs mer …Siri vill ge de boende en så bra vardag som möjligt

  • Träffar: 1499

"Man får så mycket tillbaka om man bjuder på sig själv"

  • Underliggande kategori: ROOT
  • Informationsägare: Socialförvaltningen
  • Kartzoom: 17

För Emma Andersson är vården ett självklart val. Redan som 16-åring fick hon feriejobb inom äldreomsorgen. Då upptäckte hon hur mycket hon trivdes med att jobba med äldre.
– Man får så mycket tillbaka om man bjuder på sig själv, säger Emma Andersson, undersköterska vid Ätrans hemtjänst.

En blond kvinna med blå arbetskläder och svart fleecejacka står vid entrén till ett hus.

Emma Andersson har sedan tre år tillbaka arbetat inom hemtjänsten. På sin namnbricka har hon själv skrivit: ”UNDER-sköterska”. För henne betyder det att de gör under varje dag.

Jag lämnar den blåsiga kusten i Falkenberg och kör mot inlandet. Utanför bilfönstret svischar kossor, hästar och gårdar förbi. Ätran har svämmat över på sina ställen av ett regn och ett lågtryck som aldrig verkar ge sig.

Väl framme vid Ätranhemmet slår jag mig ner i en mjuk fåtölj i entrén och väntar på mitt möte. I ögonvrån ser jag en äldre man prata med en av personalen. En kvinna som skrattar och skämtar med mannen. Hon tar sig tid och verkar inte känna någon brådska. Efter en stund, skiljs de åt och hon kommer bort mot mig. Det är visst henne jag ska träffa.

Viktigt även med män inom äldreomsorgen

Emma arbetar inom hemtjänsten inlandet, som består av tre områden; Vessigebro-, Ullared- och Ätrans hemtjänst där Emma arbetar. På Ätrans hemtjänst arbetar det sju personer i arbetslaget, varav en är man. Det är viktigt med män inom vården tycker Emma. Båda perspektiven behövs och brukarna är ju både män och kvinnor.

Emma har erfarenhet som personlig assistent, och inom särskilt boende (äldreboende), men sedan tre år tillbaka är det hemtjänsten som gäller. Hon valde att söka sig dit eftersom hon inte trivdes riktigt med att vara poolanställd inom äldreomsorgen.

Långa sträckor mellan brukarna

För att arbeta inom hemtjänsten inlandet är körkort viktigt. Det är långa sträckor mellan brukarna och att cykla, eller gå skulle ta allt för lång tid.

En vanlig dag på jobbet börjar med ett morgonmöte med kollegorna, sedan bär det iväg ut till brukarna. Besökens omfattning varierar beroende på insats. Det kan röra sig om allt från fem minuter upp till en timme. Städning kräver ju lite längre tid, annars hjälper Emma exempelvis till med medicinering, duschning, frukost och levererar färdig mat.

Planeringen och tiden sköter hon med sin mobil där hon använder programmet Intraphone. Det är med den hon taggar sina besök när hon kommer och går. Emma tycker det är smidigt. Det funkar oftast bra, men ibland har det hänt att mobiltäckningen varit dålig. Då får de använda sig av det gamla sättet med papper och penna. All nödvändig information finns ändå i en pärm hos brukaren.

Vad är det viktigaste med ditt jobb?

– Deras hälsa så klart, att brukarna mår bra. Ser man brister så försöker man lösa det. Ibland behöver man ringa sjuksköterskan och ibland biståndsavdelningen om man ser att behovet är större.

Hon tycker att det roligaste med jobbet är att få jobba självständigt.

– Att känna att man kan ta eget ansvar är jätteviktigt. Man behöver det för att växa. Även om man jobbar ensam så vet man att man kan ringa en kollega om det skulle vara något. Man vet ju aldrig vad man möter.

Vilka är din styrkor i arbetet?

– Jag kan vara väldigt professionell när det behövs. Om jag behöver ringa 112 kan jag vara fokuserad och inte stressa upp mig. Det är en viktig egenskap i jobbet.

När det uppstår allvarliga situationer som olycksfall och dödsfall så är det viktigt att få prata med någon. Det finns rutiner för det. Vid ett dödsfall är det vanligt att man pratar om det med chefen. Ofta pratar personalen med varandra. Emma är väldigt nöjd med sina arbetskamrater och berömmer även sin chef Ann Gren.

– På alla hjärtans dag hade vår chef ordnat så att brukarna fick varsin påse med chokladhjärtan. Även vi i personalen fick något. En liten sak, men som kan betyda så mycket.

När man besöker brukare i deras eget hem är det extra viktigt med bemötandet.

– Man måste presentera sig, och berätta vem man är och vad man gör där. Att säga ”Hej, god morgon och ha en bra dag” det är jätteviktigt.

En kvinna med svart fleecejacka står fram en bil. Hon lyfter upp händerna mot himlen.

Hur behöver man vara för att arbeta inom hemtjänsten?

– Man måste vara lyhörd, stabil och våga säga nej om det behövs. Ett starkt psyke är bra. Man får inte vara rädd för nya uppdrag, säger Emma.

På Emmas namnbricka har hon själv skrivit: ”UNDER-sköterska”. För henne betyder det att de gör under varje dag. Om hon ska beskriva sig själv säger hon att hon är positiv och glad och bjuder på sig själv. Det syns att hon brinner för sitt jobb.

– Jag drömmer till och med om mina brukare ibland, säger Emma och skrattar.

När vi pratat i en dryg timme ger vi oss iväg till Yttraberg. Där möter vi tre bröder som lever tillsammans på en liten gård. De sitter i köket och äter sin lunch när vi kommer. Stämningen är uppsluppen och det märks direkt att Emma är välkommen. Det skämtas och småretas med glimten i ögat så som man kan göra med en nära vän. Det verkar stämma som Emma säger; att man blir som en närstående, en viktig del i de äldres liv.

Läs mer …"Man får så mycket tillbaka om man bjuder på sig själv"

  • Träffar: 1785

Mosab kom från kriget i Syrien till hemtjänsten

  • Underliggande kategori: ROOT
  • Informationsägare: Socialförvaltningen
  • Kartzoom: 17

Mosab Ashour, 31 år, arbetar inom hemtjänst centrum sedan 2016. Egentligen utbildade han sig till lärare, men kriget i Syrien ville något annat. Nu vill han inte byta arbete. Han älskar sitt jobb.
– Det är ett varierande och roligt jobb, men man måste tycka om och bry sig om människor, säger Mosab.

En man med mörkt hår och blå jacka står ute på en trottoar, bakom en svart cykel.

Mosab Ashour kom från kriget i Syrien till Falkenberg. Här utbildade han sig till undersköterska. Han föredrar hemtjänsten framför att jobba på ett äldreboende eftersom det är mer varierande.

Oktober 2013 kom Mosab från kriget i Syrien till Falkenberg. Han sökte jobb som vikarie inom hemtjänsten ganska snart. Det ledde till en utbildning inom vård- och omsorgsprogrammet. Eftersom behovet av personal är stort inom hemtjänsten så var det inga problem att få jobb.

– Jag skickade in en intresseanmälan via kommunens hemsida och fick komma på intervju. Efter att ha vikarierat fick jag hjälp av kompetenscentrum att söka utbildningen.

Under utbildningen praktiserade Mosab även på ett äldreboende, men han föredrar hemtjänsten.

– Det är mer varierande inom hemtjänsten. Man är ute och rör sig mycket, så det är bra för kroppen också, säger Mosab och skrattar.

Väljer oftast cykel som färdmedel

Det finns en bil att boka, men Mosab cyklar oftast. Han tycker det är ett skönt och praktiskt sätt att röra sig mellan dem han ska besöka. Det finns el-cyklar att låna på Mölle, där hemtjänst centrum utgår ifrån.

Arbetet och behoven hos dem han besöker är så klart olika. Ibland handlar det om att hjälpa till med påklädning och stödstrumpor. Ibland om att göra frukost, ge medicin och att handla. En del behöver mer hjälp medan andra kanske behöver prata.

– Det viktiga är att göra det där lilla extra för att trivas här.

Det märks att Mosab trivs med sitt jobb. Det lyser i hans ögon när han berättar om sitt arbete. Han berättar att jobbet inom hemtjänsten har gett honom många nya äldre vänner. Att känna sig hemma och att man inte bara fokuserar på sin uppgift tycker han är viktigt. Ibland kan jobbet vara stressigt. Då är bemötandet extra viktigt.

– Även om jag kan vara stressad så visar jag det inte. Det är ju människor vi arbetar med. Det är viktigt att vara mänsklig. Det här… leendet är viktigt, säger Mosab och skiner upp.

Fungerar bra med mobilen som arbetsredskap

Så klart finns det utmaningar inom jobbet. Ofta är det kort om tid, och det kan uppstå oväntade situationer. Det händer att vissa mår dåligt och det kan vara fel på medicinering. Om något inte stämmer kan man behöva ringa distriktsköterskegruppen och meddela. I arbetet används även mobilen som arbetsredskap. I programmet Intraphone hittar man den information man behöver och du kan rapportera avvikelser. Det fungerar mycket bra, tycker Mosab.

Inom hemtjänsten centrum arbetar man i tre fasta arbetslag med tio personal i varje. Av dessa är det fyra som är män. Det finns fler om man räknar med vikarierna, men det är fortfarande flest kvinnor.

– Det ett bra arbetslag. Som kollega är viktiga egenskaper att vara hjälpsam, lugn och lyhörd. Man måste gilla att träffa folk, känna ansvar och vara social.

Har du några fina minnen eller händelser du vill berätta om?

– Jag kan berätta om då jag hjälpte en dam hem. Jag var ute på uppdrag och skulle dela ut mat då jag såg en dam som hängde över sin rollator. Jag såg att hon hade det jobbigt och att hon pustade och andades tungt. Jag kände igen henne och ropade hennes namn. Det var en av mina brukare som jag besökt några få gånger. Jag visste att hon hade haft en hjärtinfarkt tidigare så jag släppte det jag hade och tog mig tid att följa henne till hennes lägenhet. Där hjälpte jag henne. Hon var väldigt tacksam. Hon sa att jag räddat hennes liv. Det betydde jättemycket för henne, säger Mosab.

Mosab gillar sitt jobb, han trivs med sina arbetskompisar och dem han besöker. Att han är uppskattad råder det inget tvivel om. När vi besöker en av hans brukare utbrister hon spontant:

– Jag har bara rosor att ge Mosab, säger Lissie Bertina Haggren.

Hon berättar också att hon tycker att det är fin personal som besöker henne.
På vägen tillbaka berättar Mosab att han gärna kan rekommendera hemtjänsten till andra.

– Jag gillar mitt jobb. Jag har rekommenderat mina vänner att söka jobb här. Det behövs alltid bra personer inom hemtjänsten.

Läs mer …Mosab kom från kriget i Syrien till hemtjänsten

  • Träffar: 1470