Stödet riktar sig främst till familjer och barn/ungdomar i åldrarna 10 till 18 år.
– Det är en strukturerad samverkansform för att tidigt upptäcka ungdomar som befinner sig i riskzon för att hamna snett i livet. Mitt uppdrag är att samordna stödet till dessa ungdomar och deras familjer, säger Sara Andersson.
Både verksamhet och vårdnadshavare kan höra av sig
Det är oftast någon som jobbar inom skola, socialtjänst, polis eller fritid som kontaktar samordnaren för att skapa ett SSPF-samarbete, men även vårdnadshavare kan höra av sig. Det kan till exempel handla om att ungdomen befinner sig i olämpliga miljöer, är i riskzon för att begå brott, umgås med personer som tar droger eller har en hög skolfrånvaro.
– När någon hör av sig till mig så gör jag först en bedömning om det är ett ärende som vi bör hantera inom ramarna för SSPF. Om det är det, så tar jag reda på så mycket jag kan om situationen innan jag bjuder in representanter från skola, socialtjänst, fritids, polis och eventuellt någon annan aktör till ett möte. Genom att vara väl förberedda så kan vi snabbare hitta lösningarna, säger Sara Andersson.
Vårdnadshavare måste lämna sitt samtycke
Som förälder eller vårdnadshavare måste du i början av processen skriva under ett samtycke om att sekretessen bryts. Detta behövs för att berörda myndigheter ska kunna dela nödvändig information om barnet eller ungdomen med varandra.
– Utan detta samtycke kan vi inte samverka. Men vi är noga med att vi bara delar sådan information som är nödvändig för att vi ska komma vidare i arbetet, säger Sara Andersson.
Samordnaren driver arbetet framåt
I samverkansgruppen tar man sedan fram en gemensam plan för hur man ska arbeta vidare. Det kan till exempel handla om att ungdomen behöver ha en meningsfull fritidssysselsättning för att komma ifrån en riskmiljö eller att skolan gör en anpassad plan för att skolgången ska fungera bättre.
Sara följer upp och ser till att planen efterlevs. På så sätt är hon ett stöd genom hela processen.
– Hela poängen med SSPF är att alla aktörer och personer som finns runt barnet eller ungdomen tar ett gemensamt grepp om situationen och tillsammans vidtar de åtgärder som behövs för att stoppa det negativa beteendet i tid och främja en positiv utveckling. Denna samverkan gör att vi får en helt annan helhetssyn än om vi hade jobbat på varsin kammare. Vår förhoppning är att vi ska kunna hjälpa fler barn och ungdomar i kommunen och att rätt insatser sätts in i ett tidigt skede, säger Sara Andersson.
