Skip to main content

Vinnaren av kulturpriset 2024 – Jan-Olof Nilsson

Årets vinnare av kulturpriset, Jan-Olof Nilsson, brinner för berättelsen, hur de stora händelserna i historien påverkar helt vanliga människor – i generationer. I hans böcker, filmer och föreläsningar väcks bortglömda historier till liv.

Jan-Olof Nilsson med sin kamera och vatten i bakgrunden, samt bokomslaget Lucky Strike där en kvinna tittar med kikare och en flygare ser cool ut. Ett kraschat plan syns också.

Jan-Olof Nilsson och bokomslaget till ena utgåvan av Lucky Strike. Foto: Historieresan DocFilms 

Juryns motivering

Författaren, dokumentärfilmaren och föreläsaren Jan-Olof Nilsson har genom sina livfulla berättelser satt ljuset på människan i historien, företrädesvis från andra världskriget. Böckerna och filmerna, som även fått internationell genomslagskraft, skildrar livsöden och bortglömda händelser och ger nya spännande perspektiv på vår gemensamma historia, både i Falkenberg och i världen. 

Grattis! Vad är grejen med historia?

Jag har skrivit mycket om tiden för andra världskriget – men det är inte kriget som är det intressanta för mig, utan människorna och allt som hände kring dem.

Är det någon särkild händelse du fastnat för?

En stor grej för mig kretsar kring det amerikanska B24-plan som störtade utanför Falkenberg, där besättningen på tio man överlevde. Jag har lyft på varenda sten kring detta och gjort många resor till USA. Det var inte kriget som kom till Falkenberg då – det var världen. Vi hade varit isolerade i flera år, så plötsligt föll fallskärmar ner från himlen.  Cirka 1400 amerikanska flygare räddade sig till Sverige under kriget. Tuffa amerikanska soldater med tuggummi och jitterbugg. Amerikanerna blev väldigt populära – frånsett bland de svenska killarna på dansbanorna, då. Det blev en del barn runt om i landet.

Vad hände sedan?

Några  flickor kom också att gifta sig med amerikaner. Jag har bland annat intervjuat och filmat Kerstin Peterson som gifte sig i en brudklänning sydd av makens fallskärm, för det var så ont om tyg. Jag har intervjuat säkert 300 personer bara kring dessa möten mellan amerikanerna och det svenska samhället. Det blev en bok som heter ”Lucky strike”.

Hur kom det sig att boken sedan blev film?

Boken prisbelönades och fick fina recensioner. En recensent skrev att ”den här boken är som en film” och så pratade jag med en journalist på Sydsvenskan som sa att ”film, det är inte så svårt”. Men det var det! Innan jag började läsa historia på Göteborgs universitet läste jag upp mina betyg på Katrinebergs folkhögskola, och dit kom jag tillbaka 30 år senare och frågade om jag fick låna lite filmgrejer, och det fick jag. Det tog flera år för filmen att bli klar, men i samarbete med redigeraren Lars Hillerström gick det vägen. Filmen har visats både på SVT och i USA. Innehållet har också blivit en föreläsning som jag hållit för väldigt många grupper. 

Vilka berättelser har fastnat mest hos dig?

Jag har följt många av de här människorna länge, många under 20 år eller mer. Och när jag gjort det, och efter flera år att få ett förtroende att berätta sådant som de inte vågat berätta tidigare, exempelvis om ett barn som blev till. Och få förtroendet att följa med när barnet senare upptäckt okända syskon i USA och de träffar varandra som vuxna, för första gången. Det är väldigt känslosamma möten. Och när jag mötte "Fallskärmsbruden" Kerstin Peterson. Vi hade kört till Idaho, genom prärier och öknar, och hon står där, 94 år gammal, och sjunger snapsvisor på kraftig halmstaddialekt – ett av många öförglömliga möten.

Finns det något från krigstiden vi ska lära av i dag?

Jag har i flera böcker skildrat Falkenberg under andra världskriget, det civila livet, hur man tog sig an allt som kriget förde med sig: svarthandel, ransonering, vedermödor. Men också en väldigt stor solidaritet. Människor hjälpte varandra. Det är något som vi aldrig kan få för mycket av.

Vad har du skrivit om mer än planet?

Utöver det civila livet i Falkenberg har jag skrivit mycket om falkenbergare och andra hallänningar som var med i kriget på olika sätt. Några jobbade på fartyg och torpederades, andra stupade i Normandie.

Hur känns det att bli prisad?

Jag blir stolt och jätteglad! Priset är en bekräftelse för mig, att någon ser det här som jag har gjort – även om jag inte gräver i historien för att få uppmärksamhet. Det är så spännande och att jag har fått vara med om så mycket, fått vänner för livet. Men jag hoppas att priset leder till att de här berättelserna blir ännu mer kända, för de har påverkat Falkenberg och falkenbergare på många sätt. Jag har klarat mig tack vare föreläsningarna och även fått en del stipendier, men prispengarna kommer väl till pass i mitt fortsatta arbete. Det har blivit ett flertal böcker och fyra filmer under åren, och jag hoppas få göra ytterligare en film.

Läser mer om Jan-Olof Nilssons verk på historieresan.se

Fråga Falkis

AI kan begå misstag. Kontrollera viktig information. Om Fråga Falkis