När det inte fanns någon bra gymnastik för hennes egna döttrar tog Emelie Carlsson saken i egna händer, och utvecklade gymnastikföreningen Wig i Morup.
Emelie Carlsson till vänster och till höger en bild på tävlingstruppen.
Juryns motivering
E som i engagemang, E som i eldsjäl, E som i Emelie! Emelie Carlsson är en person som fått gymnastikföreningen Wig att slå en extra volt. Tack vare henne har klubben nu både barn- och tävlingsverksamhet!
Grattis! Vad är grejen med gymnastik?
Det är en helt fantastisk sport, eftersom den är så övergripande och handlar om grundläggande kroppskontroll – det är inga tillhyggen i den, ha ha, utan det är kroppen man jobbar med. Generellt så är det bra för barn med många olika sporter. Jag minns själv hur jag spelade fotboll på sommaren och kom in till gymnastiken med korta muskler igen på hösten – men så blev jag aldrig proffs heller.
Är det en social sport?
Det tycker jag. Det går att tävla både själv och i grupp. Jag får ofta frågor om hur mycket jag tränar – gymnastik ger mycket muskler. Många barn går på gymnastik när de är små – jag hade hoppats att fler ville fortsätta! Jag tycker också att det är en inkluderande sport – ibland är det en fördel att vara mindre, ibland är det en fördel att vara större och har mer kraft och få till bättre kraft på trampetten. Nu när det är mjukare mattor (till exempel airtracks) så behöver man inte vara lik vig som när jag var yngre.
Hur kom det sig att du började i gymnastikföreningen Wig?
En lång historia kort: när vi flyttade till Morup när min dotter var sex år, så ville jag hitta en klubb där hon både kunde bli bra på gymnastik och kunna träna med sina kompisar. Jag letade runt och testade lite olika men insåg också att det ofta var långa köer, och det stämde inte riktigt. Och jag gillar ju att bestämma, ha ha, så till slut så pratade jag med min gamla moderklubb Wig här i Morup, där jag lärde mig grunderna. De hade gympa för små barn och för vuxna – men nu har jag tagit fram en verksamhet för större barn.
Kan alla vara med?
Det finns olika grupper så att det går att vara med både om man mest vill lattja, men det finns också möjlighet för den som vill utvecklas och tävla. Det har alltid varit en drivkraft för mig, att bli bättre och få visa det. Varför ska man träna om man inte har några mål? Vi har ett stort upptagningsområde med barn från elva olika skolor – så något gör vi rätt! Jag tycker det är kul också att barnen här har en bra klubb nära och för en gångs skull slipper åka långt för bra träning.
Vad har ni för planer framöver?
Jag vill starta en grupp med parkour – då kanske vi kan lock lite fler killar. Och så längtar jag till när gymnastikhallen på nya Tröingeskolan öppnar – då får vi en hall I Falkenberg som är anpassad för gymnastik.
Hur ska alla vi andra tänka för att få in lite mer gympaglädje i livet?
Gympa handlar mycket om kroppshållning, bålstyrka – så gå snyggt! Börja utmana dig själv att göra det du kan – studsa på en studsmatta i närheten, gå parkour på stenar och saker ute. Och är du förälder till mindre barn – var en förebild och göra saker, engagera dig, skapa rörelseglädje!
Och till sist en sportfråga: hur känns det?
Jag fattade ingenting först, men jag blev så glad. Det är roligt att någon har nominerat mig, och att jag också fick priset!
