Firar 25 år i kommunen

Niels Töttrup började jobba med elever på resursskolan Kompassen i januari 1999. 25 år senare går han fortfarande till jobbet och möter elever som på olika sätt behöver särskilt stöd, men han har gjort det på många olika sätt genom åren.
På Kompassen gick en handfull elever med särskilt stora behov.

– Det var både sociala och pedagogiska utmaningar. Där väcktes mitt intresse för specialpedagogik, och jag utbildade mig till specialpedagog, säger han.

Tacksam för utvecklingsmöjligheter

Och det var en inriktning han inte ångrat. Sedan dess har han jobbat centralt inom kommunen, både med elever och med att stötta lärare som möter elever med pedagogiska utmaningar i sin vardag. Under årens gång har organisationen förändrats, och utvecklingen gått framåt.
– Jag vill ge Falkenbergs kommun en stor eloge som gett mig så många möjligheter till vidareutveckling och att jag fått gehör för mina idéer. Men det har byggt på ett eget driv och engagemang också såklart. Jag är inte en person som velat stanna som lärare på samma skola hela livet, säger han.

Kontinuitet bra för barn

Sedan 2011 jobbar han med familjehemsgruppen i Skolfam, ett samarbete mellan barn- och utbildningsförvaltningen och socialförvaltningen där elever som är placerade i familjehem får särskilt stöd för att klara skolan.
– Att klara skolan är en avgörande faktor för hur det går senare i livet. Och när jag jobbar med de här barnen märker jag att det är en framgångsfaktor att jobba länge på samma ställe, kontinuiteten är viktig. Jag har stannat kvar eftersom jag trivs så bra.

Stolt över Falkenberg

Han arbetar också med elever från Falkenberg som är familjehemsplacerade, många av dem i andra kommuner och då ingår ett gemensamt uppföljningsansvar för förvaltningarna.
– Det är spännande att se hur andra kommuner jobbar. Ibland får jag med mig bra arbetssätt, men ofta tycker jag att vi i Falkenbergs kommun gör det riktigt bra, vi är långt framme i utvecklingen. Jag är väldigt stolt över samarbetet mellan förvaltningarna, det är helt avgörande för att nå framgång tycker jag. Så fungerar det inte överallt.

Gör stor skillnad i det lilla

Ibland har han förstås haft tunga dagar på jobbet, när det inte gått som han hoppats. Men ofta på jobbet, och ibland på fritiden, får han ett kvitto på att man i det lilla sammanhanget kan göra stor skillnad. Ibland kommer någon fram på stan.
– En gång var det en två meter lång ung man, som kom fram och sa: ”Känner du igen mig? Jag jobbar och har precis blivit pappa. ” Och då värmer det, att den killen vi hjälpte klara skolan vill komma och berätta hur det gått, att det blev bra.

Annelie Gustafsson är mitt i livet, 45 år. 25 av de åren har hon jobbat inom äldreomsorgen i Slöinge. Hon började direkt efter skolan, som ett sommarjobb.
– De säger ju att man ska byta jobb och hålla på för att få upp sin lön och så. Men jag trivs bra där jag är – med jobbet, med kollegorna, med kommunen som är en trygg arbetsgivare, säger hon.

Mycket har förändrats

Hon tycker att väldigt mycket förändrats till det bättre: i början körde hon sig egen bil, fick inga arbetskläder, det fanns någon enstaka telefon den som behövde det mest kunde ta med sig ut, och pappersarbete var papper på riktigt med anteckningar som hon förde in i datorn efter passet.
– Det är stora förändringar som skett, med saker som är självklara i dag. Jag tycker det underlättar att vi kan göra så mycket i mobilen nu, allt från schema till att skriva vad vi gjort. Bara det är teckning, förstås, men jag vet de bästa ställena vid det här laget.

Mycket är sig likt

Men grunden i jobbet är densamma.
– Mötet med människor är sig likt, omvårdnaden. Att möta alla med respekt och lyhördhet, och att behöva lösa olika situationer som uppstår. Jag gillar personer där det tar ett tag att lära känna dem, personer som inte är så lätta att få förtroende hos. Det är ofta väldigt roliga och intressanta personer.
När hon åker omkring i området tänker hon ibland på alla människor hon arbetat hos.

Möten sätter spår

En kvinna minns hon särskilt. Varje fredag kom det ett brev från väninnan.
– Det var nästan andaktsfullt att få läsa de där breven högt, även för mig. De talade så fint till varandra. När det var fredag hoppades jag alltid att jag skulle få åka till just henne, säger Annelie.

Förtroende viktigt

En fördom om att jobba med äldre och i hemtjänsten är att det skulle handla mycket om hygien och blöjbyten.
– Det är en väldigt, väldigt liten del av jobbet. Jag vill ju att alla ska vara rena, att det inte ska bli några liggsår. Det händer att någon säger ”nej, det behövs inte” för att de känner sig obekväma. Då vill jag få personen att övervinna det, för att hen ska må bra. Vi kan inte tvinga någon men jag försöker putta i rätt riktning. Ibland får jag höra ”Åh, så skönt att det var just du som kom” och då känner jag att det är ett förtroende jag fått. För det är ett förtroende att få hjälpa människor med sådant som de verkligen velat kunna sköta själva.

Tips till nya

Efter 25 år han hon hunnit lära sig mycket som inte står i böckerna. Som att det är bra med ett tidschema, men magkänslan är viktigare och hjälpen är aldrig mer än et telefonsamtal bort. Att ”nya” idéer kanske inte är så nya. Att om det är ont om personal ett tag varar det inte för evigt. Att det blir nytt ibland.
–Men det är ett härligt jobb. Jag tycker att alla borde jobba i hemtjänsten ett tag. Det är ett bra sätt att lära sig om livet, jag har fått en annan syn på människor av att se människor i olika situationer.

Fantastiska kollegor

Det bästa med jobbet är nog kollegorna. Jag minns de som lärde upp mig när jag började, det var som ett gäng mammor för mig. Jag har fortfarande kontakt med dem. Men jag uppskattar de jag har nu. Även om jag ofta kör själv, så är kollegorna ändå väldigt nära och vi ställer alltid upp för varandra.

Du har lång tid kvar att jobba – har du några planer på att byta?

– Nej, det har jag inte! Men nu är det nog inte så många som är som jag. Det blir nog tunnare på 25-årsfesterna framöver. Men det är roligt att bli firad, att vår insats uppskattas. Och så ska jag bestämma mig för vilken present jag vill ha. Det är ett angenämt problem, säger hon.