”Det bästa med mitt jobb är de goa samtalen med eleverna”

Vad gör du en vanlig dag på jobbet?

– Det är ofta mig eleverna möter först på morgonen och sist på dagen, eftersom jag oftast är vid busshållplatsen och många elever kommer med skolbuss. Jag finns där eleverna är och stöttar dem som står i skolcaféet, till exempel. Om jag möter några elever som borde vara på en lektion så försöker jag hjälpa dem rätt.

Kan du berätta om några saker som gör ditt jobb meningsfullt?

– De goa samtalen med eleverna, relationsskapandet och känslan av att finnas där för dem. När eleverna känner att de kan tala i förtroende, lyfts mycket som handlar både om livet i och utanför skolan. Det är fantastiskt att få vara den där vuxna som får förtroendet att stötta när det behövs.

Vad skulle kunna bli bättre?

– Jag hade velat ha möjligheten att klona mig! Känslan av att inte alltid räcka till finns många gånger, särskilt när flera saker händer samtidigt. Tänk om det fanns en till som mig – det hade varit grymt!

Vad tycker är svårast med din roll?

– Ibland behöver jag vara den som sätter gränser. Det kan vara tufft ibland men det är en roll jag känner mig trygg i, eftersom jag i grunden har en god relation med så många elever. När det är saker som inte fungerar eller konflikter som uppstår, är ofta jag den som säger till. Därför bli jag ibland kallad "surgubbe", haha… Men jag är långt ifrån sur, jag försöker vara en "sur-gubbe" som har glimten i ögat och som det är lätt att tycka om – jag hoppas att jag oftast ses som en go gubbe, ha ha.

Vad har du för bakgrund?

– Jag har jobbat både ideellt och yrkesmässigt med ungdomar i drygt 20 år. Jag har tränat ungdomar i fotboll och jag har jobbat som lekmannaövervakare för frivården. I det jobbet träffade jag ungdomar som hamnat lite på glid, och mitt jobb var att vara en vuxen som försökte vägleda dem på rätt igen. Ett tag, när jag jobbade som chaufför och levererade olika saker i närområdet, blev jag kontaktad av en skola som frågade om jag kunde tänka mig att ha med en elev som inte riktigt klarade av att vara i skolan heltid. Det blev bra, så under en period hade jag elever från olika skolor som åkte med mig någon eller några dagar i veckan. Vi brukade äta lunch i skolan, så att jag kunde ser hur de uppträdde när de var bland sina vänner också.

Hur hamnade du på Apelskolan?

– Jag var på en fotbollresa, där en av de vuxna som var med jobbade på Apelskolan. Vi pratade om skolan och hon trodde att jag skulle passa där – och så blev det. Det är jag väldigt glad för!

Finns det något annat du vill lyfta fram?

– Jag är stolt över att jag har kvar min tjänst som skolvärd. För några år sedan var jag i en sits där min tjänst inte skulle förlängas. Då tog eleverna initiativet till en kampanj, "Vi ska ha PA kvar". Den var helt driven av eleverna, och de samlade in långa namnlistor för att jag skulle få vara kvar. Jag blev så rörd av deras stöd.

Foto/text: Majlinda Berisha