Vinnaren av idrottspriset 2025 – Tommy och Lars i Ullareds IK

Dag Emanuelsson, 57 år, spelare mellan 6-15 år och är ideellt engagerad sedan 1989, där han bland annat varit tränare för ungdomslag, lagledare och materielförvaltare (det är den person som kommer först och går sist och ser till så att allt funkar). Total tid i klubben: 46 år.

Tommy Larsson, 76 år, kassör i klubben sedan den bildades 1973, och var under 20 år även ordförande. Han började som A-lagsspelare och har haft de flesta roller inklusive sett till att det blivit fler planer och startat i gå-fotboll för äldre. Total tid i klubben: 52 år

Tillsammans har ni varit engagerade i klubben som ideella och spelare i nästan 100 år – vad driver er?

Tommy: Jag brinner för föreningslivet. Fotbollsplanen ska vara som ett andra hem. Det är många som kommer en stund innan träningen börjar, käkar lite och umgås, och stannar efter att träningen är slut. Ungdomarna får komma hit och träna precis när de vill, så länge det fungerar. Och det gör det.

Dag: Det är ju en slags samhällstjänst vi gör. Varje person som vi håller kvar i idrotten är viktig, för alternativet kan vara att den personen hamnar snett.
Har ni något speciellt minne från åren som gått?

Tommy: Ja, för 1,5 år sedan hände det allra märkligaste. Det kom en busslast huliganer med bengaler och allt, från Småland. Fulla var de. De låtsades heja på motståndarlaget. Det var ett gäng som gjorde det som en grej tydligen, valde slumpvis någon match på en mindre plats bara. Det höll på att gå riktigt snett, 10 poliser var på plats totalt. Det var rättegång nyligen, och han var ångerfull han som blev straffad.

Dag: Och när Southampton var här och spelade, det var roligt. De spelade mot IFK Värnamo. Jag minns inte varför de var här, de tyckte nog att det var bra planer. Matchen fick avbrytas på grund av åska, säger Dag.

Och idrottsligt?

Tommy: Det var kul med kvalmatchen i Jonsered!

Dag: Ja, 2015, när vi kvalade upp till division 2! Jag har aldrig mått så dåligt inför en match. Och vår målvakt hade en fraktur i handen men stod ändå, och så vann vi med 1-0.

Tommy: Sedan var vi kvar i 7 år.

Hur känns det att ha fått kommunens pris?

Dag: Det var på tiden, ha ha!

Tommy: Ja, det blir första lönen på 52 år! Alvarligt talat, det hade jag verkligen inte räknat med. Men det är väldigt roligt, det känns att vi faktiskt gör något viktigt för bygden.

Dag: Pengarna jag vinner ska gå till vår träningsresa till Turkiet. Vi tar inga pengar från klubben till det, utan jobbar ihop det själva vi spelare och ledare.

Hur får man en perfekt plan?

Dag: Kärlek, det behövs mycket kärlek. Och gödsel, tre gånger om året. Vi har precis hämtat gödsel till nästa säsong.

Tommy: Det kommer ju turister hit på sommaren ibland. Jag minns en som frågade om vi ens spelar fotboll på planen – det är ju grönt även i målet, där det brukar bli en grop. Men vi jobbar hårt med att det ska vara bra planer.

Ni låter ju oumbärliga för föreningen – vad betyder föreningen för er?

Dag: Gemenskapen. Om jag inte var här skulle jag nog titta väldigt mycket mer på tv. Och vi är här mycket, hela familjen, regn eller inte. Det är lite som en sekt, ha ha!

Tommy: Ja, det är svårt att säga. Men jag lever ju för den här klubben. Så fort jag vaknar funderar jag ju på om det är någon grej jag behöver se över i bokföringen eller med något annat. Det finns alltid något att göra. Sälja bingolotter, och det har precis kommit en ny bok om föreningen som vi säljer också. Och så har vi second hand-butiken. Det är som ett heltidsjobb nästan.

Vad är grejen med fotboll?

Dag: Alla kan spela fotboll. Det finns plats för alla, vare sig man är duktig eller inte.

Tommy: Och gemenskapen. Att kolla på fotboll, och så är man glad när man går hem om laget har vunnit. Men så blir jag snart nervös inför nästa match. Men det är fint att få träffa så mycket folk också, unga och gamla. Själv har jag nog blivit en inventarie vid det här laget.