Det är knappt man kan tro det, men årets vinnare av Kulturpriset, Kristofer Greczula, gav ut sitt första album redan för 15 år sedan – och i våras sjöng han sig in på de stora scenerna när han kom trea i melodifestivalen med låten Believe me.

Kristofer Greczula. Foto: Warner music Sweden

Juryns motivering

Du har ju nästan vunnit melodifestivalen. Vad betyder det då att få kommunens pris?

Det är väldigt, väldigt roligt! I melodifestivalen kom jag trea men kände mig ändå som en vinnare, för jag har fått ett så fantastiskt år och fått spela för en massa folk. Men kommunens pris är också viktigt, det är en helt annan sak. Ska jag vara ärlig så har jag sneglat på det, jag känner ju personer som har fått det – så det känns jättekul att det är min tur nu!

Var melodifestivalen ditt stora genombrott?

Jag har hållit på med musik sedan jag var 15, vi fick skivkontrakt vid 16, jag spelade på Sweden Rock när jag var 18. Så det har varit full rulle med spelningar och studio. Det kommersiella, som kommer med att nå ut brett, har inte varit så viktigt för mig. Men jag behöver ju komma över en viss nivå för att faktiskt kunna leva på musiken. Jag har fått frågan om melodifestivalen tidigare, men det var först förra året som jag kände att det var dags. Jag kände att jag kunde tänka på ett annat sätt: vad jag kunde göra med det sammanhanget, om jag tänker bort vad andra gjort i melodifestivalen före mig.

Och vad hände – finns det ett före och ett efter mello?

Ja, det är en speciell tid att nå ut generellt, det är svårt att nå genom allt brus och allas bubblor. Att få chansen att komma ut till 4,5 miljoner människor på en kväll är inte lätt i dag! Väldigt konkret så har jag ju kunnat göra väldigt mycket roligt tack vare min medverkan. Och en stor skillnad är att nu uttalar nästan alla Greczula rätt i alla fall!

Vad har uppväxten i Falkenberg betytt?

Först och främst vill jag verkligen lyfta fram min familj. Det är också så många andra människor som betytt så mycket och ställt upp så mycket. Jättebra lärare på estetprogrammet, en sångpedagog som lärde mig vara stolt över min lite hesa röst. Vi fick hjälp att fixa spelningar på ungdomsgårdar och discon, lånade replokal av Bilda och Vuxenskolan, Lasse Liljedal på musikaffären hjälpte till att fixa ljud och grejer… jag spelade mycket på Ocean så alla där har betytt mycket. Nu när jag är äldre och jobbar med musik så blir jag så otroligt tacksam. Då, när jag var runt 15, fattade jag inte alls hur mycket jobb det är med allting, hur mycket alla jobbade och ställde upp för oss. Så jag passar på att säga det nu också: Tack alla ni som var så viktiga för mig!

Första konserten efter mellofinalen var i Falkenberg. Hur var den?

Alltså, det var overkligt nästan. Jag hade turnépremiär, det var fint väder, Ola Salo som varit lite mentor för mig var där, det var så mycket människor, och jag kände ett så stort stöd under hela tävlingen så jag ville ge a l l t tillbaka!

Vad gillar du för platser i Falkenberg?

Jag är uppvuxen på Slätten, så jag har varit jättemycket på slingan där, den tycker jag om. När jag är hos mina föräldrar så går vi alltid samma väg, i ur och skur: från Slätten ner till Skrea, upp till Näset och tillbaka. Den rundan tycker jag om, och Doktorspromenaden, och havet.

Skriver du låtar om Falkenberg?

Falkenberg är ofta med lite på ett hörn, mer som minne, men jag har skrivit en låt om stan också, som jag kommer släppa. Jag var på väg att spela den i somras men det kändes inte helt rätt så det får bli en annan gång.

Vad har du för tips till den som vill att livet ska vara mer som en schlager?

Jag tänker att man ska hitta det man älskar, och göra mycket av det. Då spelar det ingen roll att det är grå vinter utanför, då kan man ta sig till en annan plats. Så har musiken alltid varit för mig: kärlek, som en eld, en drivkraft, oövervinnerlig.

Vad har du för tips till den som vill jobba kreativt?

Jag tror att med AI och allt som är nu, så är snittet och standarden överlag ganska hög. Många är duktiga. Jag tror det blir ännu viktigare att sticka ut, att våga var sig själv. Det behöver inte vara helt nytt, men det behöver ge nya perspektiv och var något som känns sant och äkta. Jag tror att vi människor kommer att bli väldigt bra på att se igenom och uppskatta det som är kärleksfullt, genuint och sant.

Kristofer Greczula spelade på Stortorgsfesten 2025.

Sara Claesson är en av årets två kulturpristagare. Hon arbetar inom många områden: danspedagog, personlig tränare och motionspsykolog är några av dem. När hon svarar på de här frågorna sitter hon och förbereder dagens danslektion för en grupp barn, och hon har precis tagit fram sin gamla barbiedocka – mer om den senare. 

Sara Claesson får kulturpriset 2023.

Så här lyder juryns motivering:

Grattis, hur känns det att få kommunens pris? 

– Jag vet inte, det går knappt att ta in. Jag är glad och förvånad – att flera har tänkt på mig och tagit sig tiden att nominera gör mig varm ända in i själen. Det är jättehärligt! 

Vad är grejen med dans? 

– Dans är ett ursprungligt språk, en fysisk aktivitet och en viktig form för kommunikation för människor. Dans är ett sätt att umgås och har ett unikt internationellt språk. Alla kan dansa och röra sig till musik, utan att det behöver vara snyggt eller coolt. Dans kan vara helt utan koreografi – bara för att må bra. Dans kan vara helt kravlöst och en fristad att få vara en stund i kroppen – det är strösslet i livet. 

 Hur kom det sig att du började dansa? 

– Jag har alltid dansat. Det började med att jag ville dansa hip hop i lågstadieåldern. Men i Varberg när jag var liten fanns bara en sådan kurs, den lovade hip hop och bugg – men det var nästan bara bugg såklart. Det ledde i alla fall till att jag började tävlingsdansa ända upp på SM- och VM-nivå, i Lindy Hop och Boogie Woogie. Ungefär när jag tog studenten slutade min danspartner. Jag slutade tävla och fördjupade mig i stället i dansstilar med fokus endast på mig själv. Jag har utbildat mig till dansare på balettakademin, gått en streetdance-utbildning i New York och vidareutbildat mig inom pedagogik och motionspsykologi. Jag har dansat i balettuppsättningar och på melodifestivalen – men för några år sedan kom familjelivet i kapp och vi flyttade hem.  

Har du något motto i livet? 

– Något som varit med mig länge är: ”The meaning of life is to discover your gift, the purpose is giving it away” (Meningen med livet är att hitta sin gåva och sedan ge bort den). Jag inspireras av att inspirera andra! Jag har världens bästa jobb. Jag jobbar nämligen med rörelse, motion, kreativitet, goda samtal och att inspirera det vidare. Idag mestadels genom mina kurser på Kulturskolan och i projektet ”Dans för hälsa”.   

Hur jobbar du med barnen? 

– Jag anpassar det vi gör efter barnen som är med. Målet är att de lär sig medan de har roligt. Just nu förbereder jag en julshow. Jag har plockat fram min gamla Barbie – tänk att jag fick göra det, så mycket tabu och kroppsidealsdiskussioner som den har skapat genom åren – den ska nu slås in i en julklapp till vår julföreställning. När den öppnas börjar barnen en Barbiedans där temat är känslor och rätten att vara den man är. 

Vad är Dans för Hälsa? 

– Dans för Hälsa är en forskningsbaserad och hälsoekonomiskt effektiv metod som kan komplettera elevhälsans arbete med att stärka psykiskt välbefinnande hos unga. Dansen är utan krav. I Falkenberg är det ett samarbete mellan kulturskolan, kuratorerna i elevhälsan, Ung Fbg och socialtjänsten där unga tjejer som inte mår 100 procent får en frizon i kravlös dans. Vi fokuserar på det friska och jobbar med närvaro, fysisk självkänsla, avslappning, beröring och lite yogaövningar. Vi flikar också in konkreta verktyg för att hantera ångest. Det viktigaste är att ta vara på allt som är bra. 

Hur kan falkenbergare får mer dansglädje i vardagen? 

– Jag vill uppmuntra alla att dansa mer. Det kan vara dans i alla dess former. Gärna spontant och var som helst! Men det passar inte alla, såklart, så den som vill få lite mer glädje i vardagen tycker jag ska börja med strösslet. Se till att det finns plats i livet för det du blir glad av, det tråkiga kan ofta vänta lite. 

Mats Börjesson är en av årets två kulturpristagare. Han är musiker, men också en kulturentreprenör som hittat en nisch där det han gör är så smalt att han tycker att det är riktigt roligt att göra, samtidigt som det är brett nog att locka en publik.

– Jag vill ju att någon ska lyssna, det är viktigt. Jag vill göra människor glada. Eller i alla fall mindre ledsna, säger han, och förtydligar med att han ofta spelar och sjunger på begravningar.

Mats Börjesson får kulturpriset 2023. Foto: Anders Johansson.

Så här lyder juryns motivering:

Grattis, hur känns det att ha vunnit kommunens kulturpris? 

– Jag visste knappt att det fanns! Jag gissar att jag får det för det jag gör på Badhuset. Önskan var att det skulle bli ett kulturhus – och det har det blivit. Men jag borde egentligen inte fått priset själv, som jag ser det får också min fru Helén priset, som också äger företaget. Hon lyfter mig, ger perspektiv, bromsar när det behövs. Och så gör hon mycket praktiskt också, även om hon har ett annat jobb. Utan henne hade det inte gått. 

Vad är en kulturentreprenör? 

– Ibland pratar man om entreprenörer som personer som vill tjäna pengar, men jag är tvärtom. Jag började jobba som datatekniker och när jag börjat tjäna lite pengar på det började jag jobba som kyrkomusiker, för det var roligare. Nu har jag hittat något ännu roligare där jag tjänar ännu mindre. Men tillräckligt. Att tjäna pengar är ingen drivkraft för mig, jag vill beröra människor, att de ska se, höra, känna saker. Och så älskar jag musik och teknik. Jag växte upp på en bondgård. Mina föräldrar var å ena sidan bundna av årstiderna och livet på gården, men också väldigt fria att rå över sig själva. På många sätt liknar det livet jag har nu. Jag har många åtaganden och tider att passa men det mesta är väldigt roligt och jag har valt det själv. Det här är ett jobb som går i sin egen takt. 

Vad för kultur får man bada i på Badhuset? 

– Det är mycket musik och andra föreställningar. Det gamla poolrummet har en scen, 60 personer kan sitta i publiken. Där hänger också mycket konst. Jag har musikbutiken där och så hyr jag ut några lokaler, bland annat till Konstföreningen och konstnärer. Jag skulle gärna vilja ha dit teater också. Det är ingen bra teaterlokal, det är ett ljust hus med stora fönster och teatrar gillar när det är mörkt. Men kanske hittar jag något som kan använda ljuset.  Huset är fyllt med kultur som jag ville, men jag får se vad jag kan utveckla.  

Vad gör du mer? 

– Jag har en musikaffär och stämmer pianon. Jag sjunger och spelar och är med i det jag själv arrangerar. Jag har en gospelkör, spelar i kyrkor och på andra ställen. Det är många olika saker. 

Vilken kultur funkar i Falkenberg? 

– Det finns plats för mycket i Falkenberg, men jag tror det som går bäst är det som anpassar sig efter platsen. Sådant som är lagom stort, som är lite eget. Vi är en folklig stad med revy och buskis och dansband, men det finns så mycket mer. Och det finns plats för mer, människor kommer ofta långt ifrån. Det är lätt att göra något som jättemånga gillar, att ”ge folk vad de vill ha”. Men det ska vara roligt för en själv också. Jag strävar efter att ”ge folk det de inte visste att de tyckte om”. 

Vad har du för tips till den som vill bli kulturentreprenör i Falkenberg? 

– Se dig själv som företagare. Engagera dig i alla föreningar för företagare, som Näringslivet Falkenberg. Skapa ett nätverk, de som är där vill också gå på konsert, de känner andra, de kan ha resurser. Jag lär mig mycket av att träffa människor som kan mycket om andra saker än det jag kan. 

Läs mer om Badhuset

Falkenbergs kommuns kulturpris 2022 går till Magnus Bengtsson, en man med många bollar i luften.

Magnus Bengtsson arbtear med nycirkus, där det krävs både disciplin och lekfullhet.

Så här lyder motiveringen:

Stort grattis! Hur känns det att få Falkenbergs kommuns kulturpris 2022?

– Det känns fantastiskt! Jag blev glad och överraskad. Dagen innan ni ringde hade jag uppvisning med våra barn- och ungdomsgrupper och det var görsnyggt. Jag njuter fortfarande av den känslan, det blev så bra. Jag har jobbat så hårt hela hösten med flera projekt. Och så fick jag veta att jag fått det här priset – så jag kände att ja, jag är värd det här priset. Det är ett kvitto på att jag lyckats.

Vad är grejen med cirkus?

– Jag jobbar med nycirkus. Det är cirkus utan djur, som ofta har ett personligt uttryck och en röd tråd, inte bara en massa nummer i rad. Det behövs både disciplin och lekfullhet, det ska vara roligt och överraskande. Deltagarna utgår från sig själva och det är ingen tävling.

Vad lär sig barnen på din cirkusskola?

– Barnen och ungdomarna får lära sig många olika saker. Vissa vill göra många olika saker, någon hittar ”sin grej” och tränar mycket på det och blir duktig. Ibland pratar vi om ”each one – teach one” det vill säga att alla har något de kan lära ut till någon annan. I min grupp i Falkenberg nu har det varit med barn mellan 7 och 15 år i samma grupp. Det händer något när det är många åldrar som jobbar tillsammans. Jag tror att det vi lär oss av allra mest är att samarbeta.

Hur blev du cirkusartist?

– Jag började att jonglera på 90-talet, ungefär när nycirkusen kom. Jag var på något som hette Lusthuset i Falkenberg. Sedan startade jag cirkusskolan, och nu håller jag även på med yoga och tai chi.

Vad är ditt bästa tips för att få mer cirkusglädje i vardagscirkusen?

– Ha, ha, visst kan man se varje dag som en cirkus! Har man en vardag där det händer mycket, då gäller det att se till att det blir glädjefullt att jonglera runt alla de där bollarna man har i luften.

Nyfiken?

Följ Magnus cirkusskola på facebook!