Hon har jobbat som barnflicka, på fabrik, i mataffär och i skolmatsal. Och mycket mer. Men det var inom hemtjänsten Jannica Britt hittade sitt kall. I 40 år har hon vigt sitt arbetsliv åt att ta hand om äldre. Nu går hon i pension, 62 år gammal.
– Jag slutar inte för att jag tycker det är tråkigt att gå till jobbet. Jag vill sluta medan jag fortfarande tycker att det är roligt och jag kände att nu var det rätt läge, säger Jannica.
Jannica Britt, undersköterska.
Började inom hemtjänsten 1982
Det var i april 1982 som Jannica gjorde sin första dag inom Ullareds hemtjänst. En väninna till henne hade frågat om hon inte kände för att testa på jobbet och Jannica tyckte det lät roligt. Hon var 22 år och hade redan hunnit testa på en rad olika yrken.
– Sen dess har jag varit kvar. Man får så mycket tillbaka. Jag har så många härliga och fina minnen, alla goa skratt man har fått, säger Jannica.
En utvecklingsresa
Med 40 år i bagaget har Jannica varit med om en rejäl utvecklingsresa inom hemtjänsten. Hon har gått från att använda sin privata bil och jobba i privata kläder till en organisation med friskvård, fokus på arbetsmiljön och stöd från chef och kollegor.
Jobbet som sådant har gått från att handla, laga mat och städa till omsorg och avancerad vård.
– Hemtjänsten har förändrats så otroligt mycket sen jag började jobba, men jag kan inte säga att det var bättre förr. För det var det inte. De första åren jobbade jag mycket ensam med vårdtagarna. Jag hade inga kollegor. Höj- och sänkbara sängar fanns inte på kartan och det var mycket slit. Städningen i sig har jag inte ont av, men varje matta skulle ju ut varenda fredag. Så piskat har man gjort, säger hon och skrattar.
– I början hade jag inte heller någon som jag kunde ringa till för att prata av mig. Man upplever ju både glädje och sorg i jobbet. Men nu har jag både ledning och kollegor, så det är jättebra.
Omställning till digitalt arbetssätt
Även den digitala utvecklingen har tagit stora kliv framåt under Jannicas tid inom hemtjänsten. Hon har gått från papper och penna till appar i mobilen.
– Visst var det tufft i början, men nu är man inne i det. Det är ett evigt knappande på mobilen, men nu kan vi visa att vi har varit hemma hos en person och vi kan se att vi har signerat medicinen i Appva.
Minns stormen Gudrun
Ett starkt minne som lever kvar från åren inom hemtjänsten är hur arbetsgruppen jobbade tillsammans under stormen Gudrun.
– Det började med att jag själv var inblåst på morgonen. Men man försöker givetvis komma till jobbet. När jag kom in så hade chefen satt på kaffe och fixat frallor. Sen var hon med ute och jobbade och vi hjälptes åt med allt. Vi skulle besöka alla över 75 år, minns Jannica.
– Det var i januari månad och det var kallt, det låg träd över vägen och när man kom hem så hade man ingen ström hemma. Men alltså, vilken arbetsglädje vi hade. Vilket team vi var.
Vad kommer du sakna nu när du går i pension?
– Det är klart att jag kommer att tänka på mina kollegor och givetvis kommer jag sakna vårdtagarna. Men jag försöker att inte tänka att jag kommer sakna en massa. Man får släppa det. Var tid har sitt, säger hon bestämt.
Vi avslutar intervjun, plockar ihop våra grejer och ska precis lämna rummet när Jannica stannar upp i dörröppningen och vänder sig om mot mig.
– Men det är klart… när telefonen ska lämnas över imorgon. Och nycklarna och siths-kortet. Det kommer kännas, säger hon och ögonen blir blanka.
